# ID: svediakorp-gov442520
# author: Lannoye (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 630
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag tror att vi alla är medvetna om att det här direktivet om miljöansvar kan vara en av de viktigaste delarna av de rättsliga medel som syftar till att ekonomisk verksamhet skall vara förenlig med miljöskydd.
Dess uttalade mål är verkligen att genomföra principen om att ” förorenaren betalar ” genom att låta förorenaren stå för kostnaderna för att avhjälpa miljöskadorna, men även att agera förebyggande tack vare ett system för ekonomiskt ansvar som utformats för att uppmuntra ekonomiska aktörer att minimera riskerna.
Kommissionens förslag och, måste jag tillägga, rådets gemensamma ståndpunkt övertygar oss inte alls eftersom de ger oss en text som tyvärr inte lever upp till de fastställda ambitionerna.
Vi har faktiskt observerat att texten till och med erbjuder ekonomiska aktörer flera utvägar, framför allt genom lagliga undantag från ansvar genom att ha ett lämpligt tillstånd eller genom att ha den senaste tekniken.
Även dessa undantag betraktas fortfarande som bristfälliga av våra kolleger ledamöterna i utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden, som antog ett ändringsförslag om ett ytterligare undantag för jord- och skogsbrukssektorn: iakttagandet av god yrkesmässig jord- och skogsbrukssed.
Jag vet att vi nu befinner oss vid andra behandlingen och efter flera år som ledamot av det här parlamentet har jag lärt mig att vara realistisk.
Det finns inte mycket utrymme för oss att manövrera.
Vi måste uppnå kvalificerad majoritet och därför har jag på min grupps vägnar lagt till mitt namn – och jag kommer att stödja ytterligare ändringsförslag – de som kan beskrivas som måttliga såtillvida att de föreskriver att de begränsande lagstiftningsåtgärderna skall träda i kraft helt och hållet gradvis utan att för den sakens skull ogiltigförklara de nödvändiga grundförslagen.
Jag nämner dem inte i någon särskild ordning.
Det första förslaget är att ta bort de planerade undantagen och omvandla dem till faktorer som begränsar ansvaret.
Detta är fullt godtagbart och jag har förstått att kommissionären är öppen för detta förslag.
Därför handlar detta om förmildrande omständigheter som skiljer sig avsevärt från undantag.
För det andra, eftersom direktivet faktiskt är ett förebyggande verktyg, handlar det om att upprätta ett obligatoriskt system för ekonomiskt ansvar, som införs i etapper, dvs. gradvis.
För det tredje är det absolut nödvändigt att under en viss tid efter en inledande fas utvidga räckvidden för direktivet.
För det fjärde begär vi, och det gör många av oss i parlamentet, ytterligare lagstiftning angående ansvar för producenter och användare av genetiskt modifierade organismer vid förorening.
Jag vill minnas att kommissionen lovade detta när direktiv 2001 / 18 antogs.
Slutligen och för det femte måste situationen märkbart förbättras när det gäller riskerna med kärnenergi och kolväteföroreningar till havs.
Evelyne Gebhardt nämnde på Europeiska socialdemokratiska partiets grupps vägnar tragedierna med ” Erika ” och ” Prestige ”.
Jag tänker inte påminna er om detta problem, men vi vet att det ledde till avsevärda miljöskador.
Jag vill emellertid säga något om kärnenergi.
Framför allt när det gäller kärnenergi är verksamhetsutövarnas ansvar fortfarande begränsat.
Det faktum att det finns internationella konventioner innebär inte att situationen är tillfredsställande.
Är det nödvändigt att påminna er om att, enligt en undersökning av en grupp forskare vid Londons universitet, skulle en större olycka vid ett kärnkraftsverk kosta 10 miljarder US-dollar och en olycka liknande den i Tjernobyl med oerhört omfattande föroreningar i området kosta 40 miljarder US-dollar?
Jag vill be mina kolleger i parlamentet att ta hänsyn till dessa faktorer när de talar om kärnkraft.
Vi kan inte godta att en så farlig verksamhet undantas från en så viktig lagstiftning om ekonomiska aktörers ansvar.
