# ID: svediakorp-gov442519
# author: Papayannakis (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 456
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det direktiv vi diskuterar är mycket viktigt, kanske är det denna mandatperiods allra viktigastedirektiv.
Vi säger ju nämligen inte bara att ” förorenaren betalar ” och att den som måste betala följaktligen kan förorena, utan vi säger att förorenaren måste stå för kostnaderna för att avhjälpa de skador han förorsakat.
Direktivet kan alltså utgöra svaret på våra medborgares enorma hopp för folkhälsan och miljön och därför får det inte urvattnas.
Det har uttryckts många åsikter under debatten.
Vi har visat att vi kan hitta kompromisslösningar, som t.ex. det gradvisa införandet av obligatorisk försäkring som innebär att kostnaden för skadorna aldrig överförs till skattebetalarna och att förorenaren kan täcka kostnaden för skadorna genom sin försäkring, eller kompromissen som innebär att medlemsstaterna måste förbinda sig att avhjälpa skadorna om det inte går att hitta förorenaren eller den ansvarige personen.
Vi har dock problem där det inte förefaller som om vi kan hitta kompromisslösningar.
Hur kan vi tala om jord- och skogsbrukssed som på något sätt godkänner användningen av kemiska gödningsmedel, pesticider och bekämpningsmedel när vi alla genom unionens egen statistik vet vilka skador de kan åsamka den biologiska mångfalden, marken och vattnet?
Hur kan vi utfärda blankocheckar till förorenare och godta att de som har tillstånd eller som respekterar den befintliga vetenskapliga och tekniska kunskapen helt och hållet undantas?
Även när det gäller detta måste vi hitta tillvägagångssätt och det finns relevanta kompromissförslag.
Om vi emellertid inte gör något i denna riktning kommer vi aldrig att kunna övertyga industrin att upphöra med föroreningar.
Läget är alltså fortfarande allvarligt och jag menar att vi även bör diskutera de andra frågorna som kommissionären var så negativ till.
Vi kan inte ha ett direktiv som inte säger något om genetiskt modifierade organismer och de skador den fria användningen av dessa kan orsaka eller som inte alls hänvisar till de skador som orsakas av transport eller användning av kärnenergi.
Det har lagts fram kompromissändringsförslag som jag anser är oerhört måttliga och realistiska, och jag förstår inte på vilket sätt åberopandet av internationella konventioner, framför allt konventioner som inte alla EU-medlemsstater har undertecknat, utgör svaret på detta.
Både kommissionen och vi, mina damer och herrar, måste alltså uppvisa större beredvillighet så att denna lagstiftning verkligen blir denna mandatperiods viktigaste lagstiftning.
Jag vill även säga något apropå att några ledamöter talade om ” teratogenes ”.
Frankenstein skapade med sin teknik ett monster som var ännu större än honom själv.
Låt oss därför inte försätta oss själva i en löjeväckande situation genom att skapa ett litet monster som är kraftigt underlägset vår förmåga.
