# ID: svediakorp-gov442516
# author: Niebler (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 765
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Tack, herr talman!
Mina damer och herrar!
Jag skulle vilja börja med att särskilt tacka vår föredragande, Manders, som hela tiden stått bakom det här direktivet i utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden, och har strävat efter att förena de olika synpunkterna på direktivet i kompromisser som alla grupper kan stödja.
Det vill jag alltså än en gång tacka honom så hjärtligt för.
Över 300 000 av industritomterna i Europeiska unionen är förorenade, så det är viktigt och det är rätt att det här direktivet antas för att på så sätt göra ett stort framsteg i skyddet av miljön.
Jag vill på min grupps vägnar betona att vi, även om vi stöder direktivet, redan sedan första behandlingen bestämt har förespråkat att vi skulle behålla vårt sinne för proportioner när vi behandlar det här direktivet, för det bästa är ibland det godas fiende.
Det vi tycker är bra är den enhällighet som uppnåddes i utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden.
Det som står utom allt tvivel är att de som orsakar skador på miljön genom sin verksamhet måste ta ansvaret för det.
Det görs inga försök att stoppa principen om att förorenaren betalar.
Om det kan påvisas att någon orsakat miljöskador så får den personen också bära ansvaret för det.
Med det här direktivet kommer vi, när det trätt i kraft, att kunna bryta ny mark för ett effektivt miljöskydd i Europa.
Hittills har man inte i någon medlemsstat behövt betala någon ersättning enbart för skador på flora och fauna.
Det ändras genom det här direktivet och det är det som är det nya.
För första gången skall ersättning betalas för skador på skyddade arter och även på deras omgivning.
I det här sammanhanget måste jag dock återigen betona behovet av att vi behåller känslan för proportioner när vi förbereder oss för det här steget.
Det finns nämligen ännu mycket få tillförlitliga uppgifter som skulle göra det möjligt att bedöma rent ekologiska skador och beräkna hur mycket som skall betalas för dem.
Jag skall ta upp några enskilda punkter som gav upphov till kontroverser i utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden.
För det första, vilka blir konsekvenserna om ett företag, under verksamhetsutövning, håller sig inom ramen för de tillstånd det fått?
Principen om att förorenaren betalar gäller; företag som skadar miljön måste acceptera att de ställs till svars för det.
Jag tycker dock att rättvisan kräver att de som håller sig inom ramen för det tillstånd de fått skall kunna lita på att myndigheterna gör en eftergift om det framkommer att de verkligen orsakat skador.
Den andra punkten gäller den obligatoriska försäkringen mot skador som ingår i direktivet.
Jag tycker inte att det är rätt att införa en obligatorisk försäkring mot miljöskador förrän tillförlitliga uppgifter finns tillgängliga.
Det måste göras insatser för att få fram dessa uppgifter.
Direktivet är till hjälp på så vis att det för första gången införs en skyldighet att betala ersättning för skador som endast skett på miljön, men företagen, och följaktligen även försäkringsbolagen, måste få tid på sig att utforma försäkringar som är ekonomiskt överkomliga och vars premier är möjliga att beräkna.
Utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden vill att de skall få den tiden.
Praktiskt sett betyder det att vår grupp motsätter sig införandet av obligatoriska försäkringar med omedelbar verkan när direktivet trätt i kraft.
Det sista jag skulle vilja ta upp har att göra med jordbruk och skogsbruk.
Om inte direktivet förtydligas på lämpligt sätt kommer jord- och skogsbruket att drabbas särskilt hårt av dess föreskrifter.
Lantbrukare lever med och av naturen.
Följaktligen borde de inte omfattas av direktivet om de använder sig av god jordbrukssed i sin verksamhet.
Att begränsa direktivet i det avseendet är inte detsamma som att ge lantbrukare och skogsbrukare carte blanche. ” God sed ” är ett erkänt begrepp i nationell och europeisk lagstiftning, ett som kommissionen först nyligen definierat, och det ger uttryck för en accepterad standard.
Låt mig avsluta med en sammanfattning av hur vår grupp tänker.
Vi vill att direktivet görs till lag så att det på lång sikt kan förbättra miljöskyddet i Europeiska unionen, men låt oss inte begå misstaget att med goda avsikter försöka ta det andra steget när vi inte har tagit det första än.
