# ID: svediakorp-gov442509
# author: Santos (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 481
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag måste bekänna att jag tycker att det har varit svårt att ta till orda i den här debatten och jag skulle faktiskt vilja börja med att påpeka att vi måste tänka på det som Lulling sade.
Framför allt måste vi dock tänka på kommissionär Bolkesteins enorma insatser för att fullborda den inre marknaden, något som är av absolut avgörande betydelse för den europeiska integrationen och även för den europeiska ekonomins återhämtning.
Jag tror därför att det här kommissionsinitiativet i grunden är ett klokt sådant men tyvärr borde Europaparlamentet inte ge det sitt stöd riktigt än.
Ett sådant isolerat steg skulle nämligen tillföra mycket litet till den verkliga diskussionen, vilken gäller den viktiga avregleringen av postsektorn.
Med tanke på marknadens nuvarande struktur skulle kommissionens förslag i det här skedet kunna medföra diverse oönskade effekter, av vilka den mest förvrängda utan tvekan skulle vara den utbredda prisökningen på posttjänster för medborgarna, utan att ge några omedelbara fördelar.
Inte ens ändringsförslagen – och det finns ingen garanti för att de kommer att antas – skulle förhindra det.
Ibland är det verkligen berättigat att offra den här fördelen på kort sikt, särskilt när det gäller offentliga tjänster, även om det endast får göras om intressena kan skyddas på medellång och lång sikt, med de klara fördelar som detta medför.
Det verkar tyvärr inte vara fallet här eller det är i alla fall inte tydligt att denna grundläggande princip respekteras i förslaget.
Postsektorn har varit befriad från mervärdesskatt sedan 1977, en tid då den mycket riktigt dominerades av statliga monopol, vilket innebar att det praktisk taget inte fanns någon konkurrens.
Trots alla de förändringar som skett sedan dess finns det absolut ingen grund för tanken att det här området av offentliga tjänster nu fungerar på en öppen marknad.
Ändå är det här den enda situation där staten borde vara berättigad att utöva sin ensamrätt till politiska regleringar utan att behöva ta till skatter eller andra typer av incitament som garanterar en social effektivitet.
Om vi därför erkänner att ett upprätthållande av det status quo som råder i dag under en lång tid framöver skulle kunna ha en menlig inverkan på den välbehövliga utvecklingen inom den här sektorn, måste vi också acceptera att det här förslaget i sig inte kommer att ta bort eller minska dagens snedvridning av konkurrensen, särskilt med tanke på de många olika momssatser som fortfarande tillämpas i EU.
Ett förkastande av det här initiativet kan därför endast ses som en rekommendation till kommissionen att låta förslaget ingå i en bredare debatt om en total liberalisering av sektorn, varvid man garanterar en fullständig effektivitet i de tjänster som tillhandahålls utan att från början ta ut för höga avgifter från de medborgare som utnyttjar tjänsterna.
