# ID: svediakorp-gov442498
# author: Gollnisch (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 254
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Efter fjorton års förhandlingar för att nå en minimiöverenskommelse om fusioner och företagsförvärv, är EU-institutionerna fortfarande splittrade.
Parlamentet var för en harmonisering av lagstiftningen.
Beträffande kommissionen förespråkade den principen om konkurrens men beklagade de dominerande ställningar som denna politik ledde till.
Rådet ville inte att medlemsstaternas möjligheter att ingripa vid försök till fientliga uppköpserbjudanden som riktar sig mot deras stora nationella bolag skulle avskaffas.
I tjugo år har EU faktiskt systematiskt förstört de strategiska aktörer som nationalstaterna är, och dessutom utan att lyckas ersätta dem.
Direktivet ger sig ut för att vilja skydda minoritetsaktieägarnas intressen och hålla de anställda informerade.
I själva verket avlägsnar man i direktivet hindren för att våra bolag skall kunna köpas upp av utomeuropeiska intressenter i en sådan utsträckning att man i t.ex. artikel 6 utnämner en enda tillsynsmyndighet och förbjuder myndigheterna i medlemsstaterna att ge sitt godkännande eller att kräva ytterligare information.
Vidare sägs det i direktivet ingenting alls om den specifika kontroll som Europeiska kommissionen utövar över fusioner som troligen kommer att leda till missbruk av en dominerande ställning.
Detta är en kontroll genom vilken man, egendomligt nog, fortfarande motsätter sig denna typ av fusion när ett europeiskt bolag har den dominerande ställningen, men i mycket mindre utsträckning när ett utomeuropeiskt bolag har denna ställning.
Våra nordamerikanska konkurrenter låter sig inte utmanövreras så lätt.
Affärerna med Pechiney, Crédit Lyonnais och Vivendi Universal visar detta blott alltför väl.
