# ID: svediakorp-gov442491
# author: Inglewood (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 538
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det är inte ofta som kammaren bevittnar ett verkligt politiskt drama.
Det skedde dock den dagen för ungefär två och ett halvt år sedan när parlamentet förkastade direktivet om uppköp.
Inget jag har sett eller hört sedan dess har ändrat min åsikt om att vad vi gjorde inte bara var fel, utan också dumt.
I en värld där vi är alltmer beroende av varandra, där världens ekonomi är helt och hållet sammanlänkad, är den enda och största ekonomiska utmaning som vi står inför i Europa – en utmaning som vi förlorar på egen risk – den globala konkurrenskraften.
Vi vet alla att vi är mycket bra på att prata om det, och vi är lika dåliga på att göra något konkret för att ta itu med problemet.
Varje gång EU måste möta de utmaningar som konkurrenskraften utgör öga mot öga smiter vi dessutom undan.
Vi smet undan den dagen för två och ett halvt år sedan, och vi har regelbundet smitit undan sedan dess.
Vi använder oss alltid av nya argument om bagateller som en intellektuell förevändning för att undvika de svåra besluten.
Det får sägas att det hela är rätt så lätt att genomskåda.
För att reda ut saker och ting är det så att jag må vara en brittisk konservativ ledamot, men jag är inte den moderna motsvarigheten till de skrupelfria män som tjänade pengar på kriget.
Jag är ingen Thatcher-anhängare – det har jag aldrig varit – och jag är ingen euroskeptiker, men jag anser att vi borde gripa oss an världen såsom den ser ut, och inte såsom vi skulle vilja att den såg ut – och detta betraktar vissa som en excentrisk åsikt.
Om Europeiska unionen skall göra insatser för sina medborgare – och det måste den – måste vår ekonomi vara konkurrenskraftig.
En del av detta konkurrenskraftiga tillstånd är att ha ett system med bolagsrätt och kapitalmarknader som gör det möjligt för EU att konkurrera.
Nu gör EU inte det, och det är ett problem vi måste ta itu med.
De förslag som vi debatterar här i eftermiddag är ett ynkligt, otillräckligt svar på dagens värld.
Vi måste dock börja arbetet där vi befinner oss.
Jag hoppas att kommissionär Frits Bolkestein kommer att kunna bekräfta att om detta förslag omvandlas till lagstiftning kommer ytterligare förslag att följa på detta och föra frågan framåt – och jag hoppas att det går rejält mycket snabbare än med detta förslag, för om det inte går snabbare kommer jag att ha gått i pension om jag har tur, och vara död om jag har otur.
Det handlar dock om ett enstaka, futtigt, hasande steg på den resa som EU måste inleda.
Vi har inget val.
Därför kommer vi att stödja förslaget till direktiv så länge som Klaus-Heiner Lehnes förslag inte ändras eller urvattnas.
På det hela taget är det med nöd och näppe värre att förkasta förslaget än att stödja det, och för en konservativ ledamot är detta ett tillräckligt bra skäl att rösta för det.
