# ID: svediakorp-gov442485
# author: Berenguer Fuster (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 550
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Ni får vara snälla och tro mig när jag säger att jag inte är särskilt intresserad av att röra om i gamla frågor.
Men om jag gör det är det för att det är bra att reflektera över vad som har hänt, när man verkar ha uppnått en hög grad av samförstånd kring vissa frågor, åtminstone så att vi, om än inte i det här fallet så säkert i framtiden, kan dra slutsatser om hur parlamentsuppdrag utförs inom ramen för medbeslutandeförfarandet.
Jag kommer därför att inrikta mig uteslutande på två aspekter av det första tillfälle under denna mandatperiod då parlamentet – som de ärade ledamöterna nog kommer ihåg – inte godkände förlikningskommitténs text, som i grund och botten var i linje med texten i den gemensamma ståndpunkten.
Den första av dessa aspekter ger mig tillfälle att påminna de ärade ledamöterna om de olika formuleringar som övervägdes på Europaparlamentets initiativ när det gäller att reglera de administrativa organens neutralitetsplikt och att – när så är lämpligt – jämföra dem med de formuleringar som läggs fram nu.
Och utifrån denna jämförelse anser jag att det vi kommer att godkänna i dag inte innebär någon förbättring i förhållande till vad som hade föreslagits vid detta tidigare tillfälle, åtminstone av Europaparlamentet.
Vid det tillfället föreslog nämligen parlamentet att man skulle behålla de administrativa organens neutralitetsplikt – vilket är positivt – även om parlamentet, i vissa fall där det inte är möjligt för styrelsen att träffas, helt enkelt föreslog vissa formuleringar som inte godtogs av rådet eller av kommissionen.
Vad händer nu?
Ja, det har endast varit möjligt att nå samförstånd genom en kraftig nedskärning av kommissionens ursprungliga förslag.
I sista hand genom att inte reglera det avsnitt som gäller neutralitetsplikten och följaktligen tillåta medlemsstaterna att reglera frågor som gäller förbud eller icke-förbud av försvarsåtgärder, genom den bekväma subsidiaritetsprincipen.
Jag anser inte att detta är någon bra formel för lagstiftning.
Om vissa förslag som lades fram av parlamentet hade godkänts vid det tillfället, tror jag att vi skulle ha haft en lämpligare lagstiftning.
Den andra aspekten – som har nämnts av min kollega Ieke van den Burg – gäller frågan om information till och samråd med arbetstagarna.
Jag skulle vilja påpeka att en stor majoritet av parlamentets ledamöter vid det tillfället godkände arbetstagarnas rätt till information och samråd, en inställning som delades av en mycket stor majoritet bland dessa ledamöter.
Några personer påpekade vid detta tillfälle att det hade funnits en allians mellan vissa konservativa kretsar och socialisterna, vilket ledde till att de förra fick igenom en flexibel behandling av förbudet mot försvarsåtgärder, medan de senare fick igenom ett brett erkännande av arbetstagarnas delaktighet.
Vid samma tillfälle föreslogs det också att vi socialister skulle bryta pakten och rösta för förslagen i den gemensamma ståndpunkten i utbyte mot ett erkännande av arbetstagarnas rätt till information.
Ja, det gjorde vi nu inte vid det tillfället, men – som Ieke van den Burg har sagt – om denna aspekt inte erkänns och om de berörda ändringsförslagen inte godkänns, så blir vi tvingade att rösta emot förslaget.
