# ID: svediakorp-gov442481
# author: Huhne (ELDR ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 716
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag skall inte göra några stora anspråk på detta utkast till direktiv.
Jag håller fullkomligt med om det som kommissionär Bolkestein har sagt och de som hävdar att detta inte kommer att skapa lika villkor för gränsöverskridande uppköp inom unionen.
Det råder inga tvivel om detta.
Medlemsstaterna kommer fortfarande att kunna ge sina företag tillstånd att vidta motåtgärder mot anbud enbart med stöd av styrelsen och inte av aktieägarna.
Utkastet misslyckas därför med att ta itu med ett stort potentiellt hinder för gränsöverskridande uppköp och omstrukturering.
Valet om man skall tillämpa reglerna eller inte är bara ett sätt att dölja verkligheten.
Många medlemsstater, däribland några som i likhet med Tyskland säger sig vara för en större politisk integration, är emot att utlänningar köper upp deras egna företag.
I Storbritannien har vi många hinder, men som väl är inte detta.
Vi har förlorat utländska direktinvesteringar på grund av att vi inte gått med i eurosamarbetet, men den signal som sänds ut om Frankrike och Tyskland i denna del av direktivet kan hjälpa till att stötta Storbritanniens andel.
Detta misslyckande är ett allvarligt självmål, i synnerhet för euroområdet.
Varför skall vi då stödja detta förslag?
Textens bestämmelser för att skydda minoritetsaktieägare är viktiga och kommer att uppmuntra till mer gränsöverskridande aktieägande.
Genom att se till att det i varje medlemsstat finns en gräns vid vilken den som tar över styret i ett företag måste lägga ett fullt anbud på resten av aktierna, hindrar detta direktiv att man tar över styret i ett företag i smyg.
Det betyder således att en ny aktieägare som kanske endast äger 30 procent av aktierna inte kan bestämma sig för att betala ut en särskild utdelning till sig själv eller att sälja av tillgångar billigt till ett annat privat företag som de leder, utan att ge alla de andra aktieägarna en utväg.
Genom att försäkra investerarna om denna praxis, som ingalunda är okänd på många ekonomiska marknader inom unionen, kommer direktivet att uppmuntra till mer gränsöverskridande aktieägande.
Detta är viktigt för effektiviteten och avkastningen på pensionsfonder, för stödet för pensionärer och för försäkringsfonder för ersättning till personer i ekonomiskt trångmål.
Totalt sett är detta dock en klart anspråkslös åtgärd.
Den gör ingen skada men den gör en del gott.
Den sänder ut fel signaler men i realiteten innebär den alltför små förändringar och den förändrar ingenting i motsatt riktning.
Att kalla det för ett direktiv om uppköp är förvisso missvisande och skulle förmodligen vara ett brott mot Förenade kungarikets Trade Descriptions Act.
Men allt detta är politiskt uppnåeligt i nuläget.
För dem som skulle vilja se en mer radikal öppning för gränsöverskridande sammanslagningar innehåller utkastet också ett löfte om en klarare överblick i nästa parlament och utsikten att marknaderna själva kan öka trycket på företagen att tillämpa bästa praxis när de samråder med sina aktieägare.
Öppenhet kan vara till hjälp i denna liksom i många andra frågor, och vi får inte låta det bästa bli det godas fiende.
Låt mig slutligen upprepa något från debatten med den socialistiska gruppen angående samråd med arbetstagare.
Klaus-Heiner Lehne, som jag skulle vilja ge mitt erkännande, har verkligen arbetat väldigt hårt, liksom jag själv, med en text som skulle ha tillfredsställt PSE-gruppen, även om inställningen till uppköp som vi har sett är praktiskt taget oförändrad.
Det kommer inte att bli lättare att göra uppköp, men PSE-gruppen ville trots detta ha en formulering som ger en del politiska eftergifter, som om det skulle bli lättare av detta.
I realiteten är formuleringen i deras ändringsförslag endast en upprepning av det som redan står i direktivet om information och samråd.
Den innebär inget nytt för arbetstagarna, men de eventuella skillnaderna i lagtexten i detta utkast till direktiv, om det antas, skulle kunna riskera att leda till rättstvister om uppköp, om dessa ändringsförslag röstas igenom.
Därför bör vi rösta mot dessa ändringsförslag och stödja det som även jag anser är en bristfällig och ofullständig kompromiss, men trots allt en kompromiss som innebär vissa framsteg.
