# ID: svediakorp-gov442480
# author: Lehne (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 821
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Detta direktiv är en historia som aldrig tar slut; parlamentet, rådet och kommissionen har diskuterat den här frågan i gott och väl 15 år.
Just nu har jag ingen önskan om att gå igenom allt som har hänt i frågan tidigare.
Jag delar kommissionsledamotens uppfattning att någonting mera hade varit önskvärt.
Jag anser fortfarande att det gemensamma initiativ vi vidtog under det grekiska ordförandeskapet med målet att finna en heltäckande lösning, som skulle skapa verkligt enhetliga konkurrensvillkor i Europa, var en bättre lösning.
Liksom det brukar vara med politiska förändringar fick vi till slut göra kompromisser, och det bästa är det godas fiende.
Vad vi har framför oss är vad som framförhandlades med det italienska ordförandeskapet och antogs enhälligt i rådet som en del i en politisk överenskommelse, och till sin kärna är det samma beslut som godkändes av parlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor och av dess utskott för rättsliga frågor och den inre marknaden.
Det är en kompromiss som alla parter kan leva med under de rådande omständigheterna, och detta visar i sig att den är bra.
Vi kommer att nå de mål som kommissionsledamoten talade om, men än så länge ger de bara en antydan om vad som för närvarande är möjligt att uppnå genom europeisk lagstiftning.
Resten kan vi lämna till marknaderna.
Vi har fått ett mål att inrikta oss på, men enligt detta förslag kommer det i sista hand att vara marknaderna som avgör om det som har föreslagits är riktigt eller inte och i vilken riktning saker och ting kommer att förändras.
Efter att ha haft djupgående diskussioner med de olika ordförandeskapen – först med danskarna, sedan med grekerna och nu med italienarna – har vi nu möjligheten att slutföra denna fråga en gång för alla.
Det italienska ordförandeskapet och rådet har erbjudit oss möjligheten att slutföra detta förfarande i en behandling, och eftersom vi i alla fall närmar oss slutet på detta parlaments mandatperiod, anser jag att vi bör utnyttja denna möjlighet.
Under de senaste månaderna har föredraganden och utskottet fått fullständig och regelbunden information om hur överläggningarna fortskrider.
Personer från alla håll i parlamentet har varit inblandade.
Jag ber er därför att rösta för kommissionens förslag.
Jag kan inte annat än beklaga att ett antal grupper har lagt fram ändringsförslag som särskilt syftar till att utöka arbetstagarnas rättigheter ytterligare.
Det är med tanke på dem som jag vill klargöra att denna kompromiss redan omfattar arbetstagarnas rättigheter.
Det påpekas uttryckligen i den kompromiss som uppnåddes om artikel 9 att arbetstagarnas representanter måste informeras och att de kan göra ett uttalande som, tillsammans med styrelsens uttalande, måste göras tillgängligt för aktieägarna och för allmänheten.
Som en kompromiss garanteras det i artikel 13 att arbetstagarnas alla befintliga rättigheter till delaktighet och medbestämmande bibehålls utan att påverkas av detta direktiv – oavsett om rättigheterna givits av nationalstaterna eller av EU.
Även här anser jag att man måste vara öppen för kompromisser.
Hellre än att ständigt vilja genomdriva en ren doktrin måste man vid någon punkt uppnå en kompromiss.
Det är någonting verkligt paradoxalt med en situation där det är de socialistiska regeringarna i rådet som vill förhindra att arbetstagarna får fler rättigheter – de exempel jag skulle kunna ge här är svenskarna och den brittiska labourregeringen – medan det här i parlamentet är vänstern, anförd av socialisterna, som är villig att låta dessa direktiv och detta förslag gå i stöpet, trots att deras egna regeringar, på rådsnivå, blockerar dessa kompromisser som går ännu längre.
Denna kompromiss kommer enligt min uppfattning att ge ett tillräckligt skydd av arbetstagarnas rättigheter.
Det finns ingen anledning att gå vidare.
Jag skulle därför vilja be er att förkasta dessa ändringsförslag, för om ni inte gör det så kommer hela den kompromiss som har uppnåtts att vara i farozonen, vilket rådet har sagt till oss i otvetydiga ordalag.
Om vi godkänner detta direktiv, denna kompromiss, kommer vi att visa Europeiska unionens förmåga att agera i svåra tider.
Det är därför jag ber er att rösta för kompromissen.
Vi skulle nu kunna få ett slut på denna evinnerliga historia.
Jag vill speciellt tacka alla medföredragande och skuggföredragande från alla grupperna.
Jag vill speciellt nämna Christopher Huhne, som jag har haft närmast möjliga samarbete med.
Vi har tillämpat förfarandet i artikel 162a – om förstärkt samarbete – mycket väl och vi har nått ett bra resultat.
Vad jag ber parlamentet att göra är att slutgiltigt sätta punkt för detta ärende genom att rösta för kompromissen och låta slutet på detta år kännetecknas av en verklig framgång för Europeiska unionen.
