# ID: svediakorp-gov442472
# author: Caudron (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 480
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
I april 2003, när Liesebetänkandet debatterades i samband med första behandlingen, uttalade jag mig om denna viktiga fråga på min grupps vägnar.
Vid det tillfället tog jag upp tre principer, som har fått mig att avslå många ändringsförslag.
Den första principen var att räckvidden för förslaget till direktiv inte får utvidgas, särskilt för att undvika förnyad debatt om forskning på embryonala stamceller eller om frivillig abort.
Den andra principen var att även om vi givetvis måste ha strikta etiska regler får det inte finnas religiösa eller sekteristiska förbud av något slag.
Den tredje principen var att människokroppen inte är till salu; den får inte köpas eller stjälas.
Vid omröstningen följde Europaparlamentet i stort sett dessa principer, vilket gjorde att författarna till ändringsförslagen, som kunde beskrivas som reaktionära i ordets objektiva bemärkelse, hamnade i minoritet.
Under förberedelserna inför andra behandlingen försökte föredraganden Liese, trogen sina idéer och mer stridslysten än någonsin, återigen utvidga räckvidden för förslaget till direktiv för att väcka andra debatter till liv och kanske, en dag, vinna den strid som han ständigt har förlorat sedan det sjätte ramprogrammet för forskning och utveckling antogs.
I kväll gjorde jag mig därför beredd på att gå till förnyat angrepp, som talesman för en stor majoritet av unionsmedborgarna, många forskare, folkhälsan och framför allt de patienter som väntar på behandling och transplantat.
Vissa ändringsförslag – som dessutom antogs i utskottet – framstod faktiskt som olämpliga, ja till och med farliga.
Det är en glädje för mig att föredraganden – kanske är det en julklapp – i kväll lägger fram 21 mer eller mindre tillfredsställande kompromissändringsförslag.
De klargör lyckligtvis ett antal bestämmelser i texten och fastställer tydligt de principer vi är angelägna om: att donationer måste ges frivilligt och utan ersättning, även om kompensation är möjlig; att medlemsstaterna garanterar dessa donationer; att respekten för anonymiteten bekräftas – bortsett från vad som enligt artiklarna 8 och 16 regleras i medlemsstaternas lagstiftning på grundval av subsidiaritetsprincipen – och att spårbarheten har godkänts och validerats officiellt.
Jag välkomnar framför allt att två ändringsförslag har tagits tillbaka: ändringsförslag 35, som handlade om abort, och ändringsförslag 38, där det inte gjordes någon skillnad på terapeutisk kloning och reproduktiv kloning.
På min grupps vägnar kan jag därför stödja de 21 kompromissändringsförslagen med rådet, i kombination med att deras rättsliga grund kommer att bedömas, vilket jag hörde från kommissionsledamot Byrne.
Det gläder mig att det sunda förnuftet till övervägande del har segrat.
Jag vill därför tacka – en gång är inte brukligt här – föredraganden Liese, som utan tvekan spelade en mycket positiv roll i arbetet med dessa kompromissändringsförslag.
