# ID: svediakorp-gov442469
# author: Korhola (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 393
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill här förorda den ståndpunkt som parlamentet antog vid första behandlingen.
Vi ville garantera att donation av celler och vävnader sker frivilligt och utan ersättning samt förbjuda handel med oförändrade celler och vävnader, och samtidigt skydda näringslivets verksamhet på detta område.
Rådet ville slopa parlamentets ståndpunkt om donationer utan ersättning, eftersom detta skulle vara en etisk fråga utanför EU: s behörighetsområde.
Enligt min mening vore det ett stort misstag att utesluta etiska frågor från EU: s beslutsfattande, särskilt när vi talar om en gemenskap som gärna kallar sig en värdegemenskap.
Etiska frågor uppstår dessutom sällan isolerat, i ett slags moraliskt vakuum.
De är etiska för att de exempelvis påverkar människors hälsa, som i det här fallet.
Här berör vi en central politisk fråga där parlamentet gör ett ytterst viktigt arbete, under min kollega Peter Lieses ledning.
En viss italiensk filmregissör – nu i slutet av Italiens mandat tar jag mig friheten att hedra ordförandeskapet genom att än en gång återvända till ämnet italiensk film här i kammaren – hävdade att ens val av synvinkel är ett etiskt val.
Etiska frågor kan inte förbigås, eftersom det i sig är ett etiskt val.
Jag som är utbildad i filosofi känner mig manad att säga detta.
Vi har också ett ansvar för hur resten av världen tar efter oss.
Om vi tillåter handel med delar av människokroppen måste vi komma ihåg att utvecklingsländerna kommer att följa Europas exempel.
Den typen av kommersialisering kommer att leda till utnyttjande och dessutom ökade risker.
Rådets val av synsätt riskerar också att framkalla anklagelser om bristande konsekvens.
Flera av Europeiska unionens medlemsstater har nämligen undertecknat konventionen om bioetik, som kategoriskt förbjuder ekonomiskt utnyttjande av människokroppen och dess delar.
Föredragandens slutsats är väl underbyggd.
Direktivets rättsliga grund är artikel 152 i fördraget om Europeiska unionen, där hälsofrågor behandlas.
Men alla de ” etiska frågor ” som behandlas av parlamentet handlar också om att skydda givares och mottagares hälsa.
Varje donation som omgärdas av tvivelaktiga omständigheter, till exempel som en följd av ekonomiska trångmål, utgör också en fara för den som tar emot celler och vävnader.
Denna synpunkt delas också av många inom rådet.
