# ID: svediakorp-gov442468
# author: Byrne, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,042
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Åtta månader har gått sedan jag hade nöjet att tala till er om kommissionens förslag till direktiv om fastställande av kvalitets- och säkerhetskrav för mänskliga vävnader och celler.
Sedan det tillfället i april 2003 har det gjorts stora ansträngningar och förts många diskussioner och förhandlingar mellan parlamentet och rådet i syfte att nå fram till den kompromiss ni i dag har framför er.
Jag är fullt medveten om det enorma arbete som dessa institutioner har lagt ned tillsammans med kommissionen under de senaste månaderna.
Låt mig särskilt få uttrycka min uppskattning till föredraganden och till ledamöterna i utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor för allt det hårda arbete som de har lagt ned på detta viktiga förslag.
Kompromisspaketet skall utgöra en garanti för att det ökande antalet patienter i EU som behandlas med mänskliga vävnader och celler kan lita på att dessa ämnen inte bara är säkra utan också av god kvalitet.
Det utgör ytterligare ett steg framåt i regelverket om ämnen av mänskligt ursprung under artikel 152 som vi inledde för ett par år sedan genom direktivet om blod.
Som jag ser det har Europaparlamentets viktigaste intressen tillgodosetts i kompromissen – och detta mycket tack vare föredraganden.
Låt mig nu gå över till några av huvudfrågorna.
Jag förstår vilka svåra frågor miljöutskottet hade att ta itu med – särskilt när det gällde etiska och andra besläktade frågor.
Kommissionen är villig att acceptera den kompromisståndpunkt som skapar balans mellan parlamentets önskan att ” se till ” att vävnads- och celldonationer sker frivilligt och utan ersättning och det nuvarande förslaget i vilket man ” uppmuntrar ” sådana donationer.
Detta ändringsförslag skulle införa lydelsen ” strävar efter att se till ” att vävnads- och celldonationer sker frivilligt och utan ersättning samt tanken på kompensation i specifika fall, där ansvaret att fastställa bestämmelserna för denna kompensation vilar hos medlemsstaterna själva.
Jag måste dock klargöra att denna kompromisslösning sträcker sig till gränsen för vad kommissionen anser vara rättsligt acceptabelt, med tanke på restriktionerna i fördraget.
Europarådet och Europeiska gruppen för etik har betonat principen om tillvaratagande av vävnader och celler utan vinstsyfte.
Direktivet bör därför stämma överens med denna princip.
Jag måste dock dra en gräns mellan själva tillvaratagandet, för vilket ” icke-vinstprincipen ” skall gälla, och sekundära aktiviteter, som ytterligare bearbetning, manipulation, kontroll eller tillverkning av produkter, för vilket den inte skall gälla.
Medan det till exempel kan anses oacceptabelt att ta hjärtklaffar från en avliden donator och sälja dem, måste hjärtklaffar behandlas så att de inte har några smittosamma ämnen och konserveras så att de kan lagras under en längre period.
Dessa och andra processer som bidrar till att förbättra hjärtklaffens kvalitet och användbarhet skall inte begränsas av ” icke-vinstprincipen ”.
Detta har tydliggjorts i kompromisspaketet.
Några ändringsförslag hänvisar till förbudet mot användning av celler från ” klonade embryon ” för ” transplantation ” – så kallad ” terapeutisk kloning ”.
Sådana användningsområden är fortfarande mycket kontroversiella och det finns ingen enhällig åsikt bland medlemsstaterna vare sig när det gäller den etiska legitimiteten eller säkerheten.
Jag skall tillägga att det inte är troligt att en sådan åsikt kommer att växa fram inom den närmsta framtiden.
Vi anser därför att det är nödvändigt att avstå från inblandning när det gäller beslut som skall fattas av enskilda medlemsstater angående användning eller icke-användning av en specifik typ av mänskliga celler eller vävnader.
Jag menar att den bästa lösningen är att upprätta ett gemensamt regelverk för säkerhets- och kvalitetskrav som är tillräckligt omfattande för att täcka användningen av sådana celler i de medlemsstater där detta är tillåtet.
Kompromisspaketet förstärker syftet med kommissionens förslag i detta hänseende.
En annan viktig fråga är anonymiteten.
Den allmänna uppfattningen är att såväl givarens som mottagarens anonymitet skall respekteras vid vävnads- och celldonationer.
Syftet med detta är för det första att respektera givarens och mottagarens sekretess och för det andra att uppmuntra oegennyttiga donationer.
Den gemensamma ståndpunkten ger medlemsstaterna möjligheten att behålla eller anta en avvikande lagstiftning under särskilda omständigheter, till exempel när det gäller ett barns rätt att få reda på de biologiska föräldrarnas identitet vid en könscellsdonation.
Jag kan acceptera ytterligare klarläggande när det gäller medlemsstaternas rätt att göra undantag.
Slutligen vill jag säga några ord om organ.
Även om kvalitet och säkerhet är viktigt när det gäller organ måste vi i detta läge i första hand ta itu med problemet med den allvarliga bristen på organ och se till att förhindra handeln med organ.
Kommissionen skulle vilja tänka över hur vi bäst tar itu med parlamentets intressen på detta känsliga område.
Vi måste först och främst komma till rätta med det övergripande ramverket innan vi kan föreslå specifika lösningar.
I detta syfte är kommissionen beredd att lägga fram en förklaring som lyder: ” De stora skillnaderna mellan organtransplantationer och användningen av andra mänskliga ämnen som blod, vävnader och celler innebär att organ måste behandlas på ett specifikt sätt för att säkerheten och kvaliteten skall kunna garanteras.
En sådan behandling måste i den nuvarande situationen som karaktäriseras av brist på organ väga två faktorer mot varandra, nämligen behovet av en organtransplantation, som oftast är en fråga om liv och död, och behovet av att garantera hög standard på kvaliteten och säkerheten.
Kommissionen anser det nödvändigt att göra en grundlig vetenskaplig undersökning av situationen när det gäller organtransplantationer innan ett förslag kan tas i betraktande.
Kommissionen skall så snart som möjligt lägga fram en rapport om slutsatserna av den undersökning som den åtar sig. ”
Avslutningsvis vill jag säga att jag ser fram emot ert godkännande av den inriktning som presenterats i kompromisspaketet.
Jag tror att om parlamentet och rådet kan godkänna ändringsförslagen så kan även kommissionen göra det.
Jag blir väldigt besviken om vi inte lyckas nå en överenskommelse.
Det skulle bli mycket komplicerat att diskutera alla 70 ändringsförslag, och jag tvivlar starkt på att vi skulle nå en bättre lösning än den som ges i detta kompromisspaket.
