# ID: svediakorp-gov442467
# author: Liese (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 854
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Den omdebatterade frågan handlar om transplantation av celler och vävnader, en snabbväxande gren på det medicinska området.
I framtiden kommer transplantation av celler och vävnader att kunna hjälpa många människor som lider av hittills obotliga sjukdomar, även om allt som folk i dag lovar inte kommer att kunna botas.
Redan i dag kan människor överleva obotliga sjukdomar genom transplantation av benmärg, hjärtklaffar och hud.
Den nya biotekniska grenen vävnadsteknik kommer med all säkerhet att leda till nya triumfer i framtiden.
Risker finns trots allt, till exempel när det gäller överföring av patogena organismer och okontrollerad celltillväxt, vilket kan leda till cancer.
Och vi måste givetvis alltid överväga de etiska problem som kan uppstå.
Vi måste ta tillvara de möjligheter som erbjuds med denna teknik och samtidigt begränsa riskerna.
Jag anser att parlamentets ändringsförslag till den gemensamma ståndpunkten, som ni har framför er, är ett viktigt bidrag i det avseendet.
Under förra veckan lyckades vi nå ett samförstånd med rådets italienska ordförandeskap om en lång rad ändringsförslag.
Detta innebär att det ni kommer att rösta om i morgon klockan 12.00 är ett kompromisspaket som rådet redan har enats om med de ständiga representanterna, och om kammaren antar paketet kan vi undvika ett förlikningsförfarande.
Jag är tacksam mot alla som har medverkat till att åstadkomma detta samförstånd, särskilt det italienska ordförandeskapet och närmare bestämt hälsoministern professor Sirchia, som har engagerat sig personligen för detta.
Jag vill även tacka kommissionens personal och självklart mina kolleger här i parlamentet.
Parlamentet har framför allt strävat efter att förhindra att cell- och vävnadsdonationer kommersialiseras, och vi har i stor utsträckning lyckats uppnå detta viktiga mål.
I motsats till de vaga formuleringar som rådet och kommissionen hade föreslagit har vi nu ett avtal som skapar förutsättningar för otvetydiga bestämmelser.
Vi skiljer på ersättning för donation av celler och vävnader, som skall vara förbjudet, och ersättning för givarens kostnader, som är fullt tillåtet.
Vi vill att ersättningen skall vara klart definierad och att medlemsstaterna tar sitt ansvar på den punkten.
Det var på denna punkt en stor kontrovers uppstod, då rådet och kommissionen till en början hävdade att parlamentets krav saknade rättslig grund.
Vi kunde dock övertyga dem om att ett icke-kommersiellt tillvägagångssätt var ett krav, inte bara av etiska skäl utan även för hälsoskyddet.
Det är till exempel helt otänkbart att först erbjuda stora summor för en donation av celler och vävnader och sedan fråga givaren om han eller hon bär på någon som helst medicinsk risk.
Att medicinska risker döljs är alltid en faktor att räkna med när stora summor pengar är inblandade, och detta medför en fara inte bara för givaren utan också för mottagaren.
Vi har dessutom tydligt hävdat att det inte får förekomma handel med celler och vävnader som sådana, men att det inte finns några hinder mot handel med läkemedel som tillverkats med celler och vävnader som utgångsmaterial.
Industrin har en viktig roll att spela i det avseendet, vilket klargörs i ett av skälen.
Parlamentets ståndpunkt är att det är absolut nödvändigt med ett förbud mot kommersialisering.
Ett sådant förbud anges inte bara i stadgan om de grundläggande rättigheterna utan är även ett krav som parlamentet har framfört vid flera tillfällen, både inom och utanför EU.
Låt mig ta tillfället i akt för att nämna att en ukrainsk kvinna och människorättskämpe kommer på besök till parlamentet på onsdag.
Då kommer hon att ge exempel på fall där man har misstänkt att nyfödda barn som tagits från sina föräldrar har fått sina organ eller vävnader transplanterade.
Jag tror att vi måste vara vaksamma på detta också utanför Europa.
Vid första behandlingen krävde parlamentet ett allmänt förbud mot kloning av människor, vilket vi inte har kunnat övertala rådet om att godta.
Ministerrådet vägrade bestämt att godta detta ändringsförslag, och under förhandlingarna har jag slutat att insistera på detta för att undvika ett förlikningsförfarande.
Detta betyder dock inte att parlamentet har ändrat uppfattning.
Enligt min mening är detta ytterligare ett område där vi av säkerhetsskäl måste vara mycket försiktiga, och vi kommer att fortsätta att vara vaksamma på den här frågan i framtiden.
Vi har dessutom lyckats åstadkomma en rad andra förbättringar, till exempel bättre formulerade bestämmelser om anonymitet, en förstärkning av parlamentets rättigheter i den händelse direktivet skulle ändras och en rad förtydliganden bland annat när det gäller import av celler och vävnader.
Den samlade effekten av dessa små förbättringar klargör och preciserar den gemensamma ståndpunkten.
Frågan om icke-kommersialisering har också förbättrats avsevärt.
Jag kan därför rekommendera ledamöterna i kammaren att rösta ja i morgon förmiddag till de kompromissändringsförslag som har lämnats in av flera grupper och behandlats vid förhandlingar med rådet, och att göra detta för att få en otvetydig förordning och en förbättrad gemensam ståndpunkt.
