# ID: svediakorp-gov442418
# author: Ribeiro e Castro (UEN ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 261
# sentences: 6
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Jag har röstat emot, därför att kompromissresolutionen är felaktigt avvägd på ett allvarligt sätt.
Europaparlamentet bör nu inta en objektiv, realistisk och förutsättningslös hållning, i stället för att insistera på en kompromisslöshet som vilar på falska ” förhandlingspositioner ” – parlamentet deltar inte i någon förhandling.
Vi måste bidra på ett ansvarsfullt sätt till ett synligt samförstånd, i stället för att envist insistera på ett förmodat ” konventsamförstånd ” som alla har förstått inte existerar.
Jag blev särskilt irriterad över det faktum att ändringsförslagen 8 och 9, som jag lade fram på UEN-gruppens vägnar, inte antogs.
Att förkasta Neapelkonklavens idé om en lösning med en kommissionär per medlemsstat, med samma rättigheter och fullständig status, bidrar verkligen inte till att regeringskonferensen blir en framgång och avslöjar ett oväntat reaktionärt tänkesätt från de flesta parlamentarikernas sida – särskilt när man dessvärre spyr ut veritabelt nonsens i stället, som till exempel idén att ” kommissionen skulle löpa risken att få en mellanstatlig karaktär om det utsågs en kommissionsledamot för varje medlemsstat ” (!?).
När det gäller det italienska ordförandeskapets brist på stöd för avvägning, med tanke på dess förslag att övervinna meningsskiljaktigheter om ingressen genom att uttryckligen hänvisa till Europas kristna eller judisk-kristna arv, samtidigt som man skall bekräfta EU-institutionernas världsliga karaktär, så visar detta helt enkelt vilken intolerans och fördomsfullhet som bär upp det politiska motståndet mot den växande uppmaningen från miljontals européer om att man skall göra sociala förändringar.
