# ID: svediakorp-gov442337
# author: Dell’Alba (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 530
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman, mina damer och herrar!
Efter min vän Michiel van Hultens anförande är jag inte längre säker på om vi talar om revisionsrättens rapport eller om rapporten från presidiets sammanträde.
Om vi talar om revisionsrättens rapport är det inget problem, det var nämligen den debatten som jag anmälde mig till.
Först av allt vill jag lovorda revisionsrättens ordförande, Fabra Vallés, för hans arbete och hela revisionsrätten för dess arbete.
Jag tycker, återigen, att revisionsrätten har gett oss ett dokument som förtjänar och kräver vår fulla uppmärksamhet.
Jag tror dessvärre att detta dokument inte kommer att bli särskilt läst utanför vår institution, till exempel av nationella regeringar, av folk i rådet och i Ekofinrådet som tycker det är helt rätt att ta makt från Europaparlamentet när de i stället först borde granska sina egna räkenskaper och ta den synpunkt som revisionsrätten tagit upp på allvar.
Michiel van Hulten hade rätt när han sade att revisionsrätten har uppmärksammat en del saker som detta parlamentet också behöver rätta till.
Det är synd att vi ibland ägnar oss litet för mycket åt navelskådning.
Vi kan direkt se de saker i parlamentet som inte fungerar som de skall och det är helt rätt att vi borde göra det.
Ändå är det så att revisionsrätten i åratal har sagt oss att 80 procent av våra utgifter, vilka kontrolleras av medlemsstaterna, innehåller ett otroligt stort antal fel, falska anslag och problem som rätten själv inte kunnat ange i detalj.
Därför frågar jag mig när vi skall reda ut saker och ting och äntligen få ordning på detta system.
Det är vår skyldighet att vara petnoga och se efter vad kommissionen och de andra institutionerna gör.
Som ni vet, fru Schreyer och herr Fabra Vallés, har vi i budgetkontrollutskottet ställt två hundra frågor till kommissionen – kanske ännu fler – med utgångspunkt i revisionsrättens rapport.
Tyvärr har vi dock inte ställt några till medlemsstaterna eftersom vi inte kan göra det.
Detta tycker jag är ett verkligt problem.
Vi måste hitta ett sätt att finna en lösning, och göra revisionsrättens rapport bindande inte bara för kommissionen, vilken kommer att uppmanas lägga fram räkenskaper, utan även med hänsyn till medlemsstaternas räkenskaper.
Det andra problemet är hur man skall följa upp de rekommendationer som revisionsrätten lagt fram.
Under flera år har revisionsrätten inte utfört några specifika granskningar eller utredningar, till exempel av Eurostat.
I flera år har den dock påpekat vissa problem som aldrig tagits på allvar.
I frågan om exportbidrag har revisionsrätten till exempel påpekat ett problem som aldrig tagits på allvar och det ledde till den skandal som vi bara alltför väl känner till
Om denna övning inte skall bli meningslös, tror jag att den måste få ett mer specifikt innehåll, i alla fall när det gäller de följande två sakerna: sättet på vilket uppföljningsåtgärder organiseras på medlemsstatsnivå, och skälet till varför kommissionen, och vi själva, inte tar tillräcklig hänsyn till slutsatserna i rapporten.
