# ID: svediakorp-gov442335
# author: Van Hulten (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 484
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Som föredragande för Europaparlamentets ansvarsfrihet för 2002 noterade jag med glädje att Europeiska revisionsrätten har tagit itu med några av de problem som togs upp i parlamentet.
Rapporten visar tydligt att det fortfarande finns problem.
Reglerna för sekretariatsersättning innehåller fortfarande kryphål, vilket innebär att pengarna inte alltid används till personal, som de borde.
Trots tidigare varningar från EG-domstolen visar reglerna för finansiering av politiska grupper fortfarande brister.
Detta bevisades denna vecka, när det framgick av en OLAF-rapport att en tidigare politisk grupp i detta parlament hade missbrukat medel.
Pensionsfonden slutligen saknar en ordentlig rättslig grund och har inte ens tillräcklig finansiering för att täcka alla åtaganden.
Europaparlamentet är, som vi alla känner till, alltid väldigt duktigt på att kritisera andra institutioner – vi har gjort det i dag, men vi måste också se om vårt eget hus.
I går blockerade en koalition av de själviska, de naiva och de giriga ännu en gång ett förslag om reformering av systemet för parlamentsledamöternas löner och omkostnader, som skulle ha kunnat lösa detta problem en gång för alla.
Motståndet mot detta förslag leddes av Martin Schulz och Hartmut Nassauer.
Det är samma personer som skrev till er, herr talman, och bad om en reformering av systemet för resekostnader eftersom en tysk dagstidning publicerade deras bilder och fick dem att agera för skams skull.
Presidiet sköt upp den debatten, som jag förstår det.
Jag hoppas att det tyska förslaget tas upp, även om SPD, CDU och CSU – inte De gröna – har klargjort att de i sitt stilla sinne hoppas att det inte kommer att tas upp.
Det bästa beviset på detta hyckleri kom i går kväll, när presidiet diskuterade reformen av sekretariatsersättningen, vilket Europeiska revisionsrätten gett dem i uppdrag att göra.
Jag har fått veta att Ingo Friedrichs första reaktion var att fråga om parlamentsledamöter fortfarande kunde anställa sina släktingar om de nya reglerna antogs!
Jag är inte emot att parlamentsledamöter anställer släktingar om det görs på ett ärligt och öppet sätt, även om jag personligen inte tycker att det är ett klokt drag.
Ingo Friedrichs reaktion visar dock att de enda skälen för vissa parlamentsledamöter på båda sidor av kammaren att vara ledamot av detta parlament tyvärr är självberikande och bedrägeri.
Lyckligtvis finns det många parlamentsledamöter, däribland kolleger som Helmut Kuhne, som vill reformera vårt utgiftssystem.
Detta ärende kommer att bli hjärtefrågan i mitt betänkande om Europaparlamentets ansvarsfrihet för budgetåret 2002.
Det är valår 2004; vi har inte råd att ge oss in i detta val med det rådande systemet, som är korrumperat i moraliskt hänseende.
Om det krävs måste vi inför allmänheten få vår kammare att agera för skams skull.
