# ID: svediakorp-gov442329
# author: Kuhne (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 310
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Låt mig på min grupps vägnar tacka revisionsrättens ordförande för hans rapport, även om det jag har att säga är riktat till kommissionen.
Efter nio år som ledamot av Europaparlamentet, varav fyra och ett halvt i budgetkontrollutskottet, tror man att inga fler särskilda aha-upplevelser går att få.
Denna min tro motbevisades i veckan.
Jag upplevde ett ögonblick av klarhet för precis två dagar sedan, då en redan pressad kommissionär ställdes inför en situation i budgetkontrollutskottet där kommissionen ännu inte hade svarat på fyra frågor från en ledamot om Eurostat-fallet, även om dessa frågor skulle ha besvarats i mitten av oktober.
Det upplysande i sammanhanget var att jag för första gången, och bara i fem minuter, tvingades inse vilken enorm prestation detta var för kommissionsapparaten och vad detta säger om vidden av dess lojalitet gentemot en kommissionsledamot.
Jag för inte fram detta politiska problem till er personligen, fru kommissionär, utan så att säga till kommissionen som varande ett kollegium av kommissionärer.
Jag har börjat känna mig lockad av att sluta rikta politisk kritik mot kommissionsledamöterna och i stället bara tycka synd om dem.
Om de under de månader som återstår av mandatperioden inte lyckas ge kommissionsapparaten någon struktur och att deras tjänstemän fruktar sina överordnade och kräver en minimilojalitet för deras politiska ledare kommer det att bli mycket tjo och tjim de kommande månaderna.
Om den sittande kommissionen till sist inte ens snappar upp det budskapet må Gud hjälpa deras efterträdare.
Om detta förhållande inte ändras kommer allmänhetens uppfattning om kommissionen inte heller att ändras det minsta.
Det kommer att bli ännu värre, om möjligt.
Tiden är inne att säga detta rakt ut, och jag tror att det är nödvändigt att vi gör det.
