# ID: svediakorp-gov442327
# author: Schreyer, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,369
# sentences: 57
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr ordförande och ledamöter av revisionsrätten, mina damer och herrar!
Revisionsrätten har gett kommissionens reformer sitt förbehållslösa stöd och konstaterar i sin rapport för 2002 att stora framsteg har gjorts på området.
Vi är alla revisionsrättens ledamöter tack skyldiga, inte bara för detta utan även för djupen och bredden i deras arbete samt deras entydiga rekommendationer om specifika ytterligare åtgärder.
Vad budgeten anbelangar råder det inga tvivel om att det mest framträdande under 2002 var att budgetförordningen omarbetades och att budgetförhandlingarna med kandidatländerna avslutades.
I det sammanhanget konsoliderades utvidgningen.
Detta var de två mål jag hade satt upp för mig personligen och för kommissionen.
Eftersom vi står på tröskeln till utvidgningen är jag mycket glad att revisionsrätten i sin årsrapport för 2002 kunde meddela att inga avsevärda fel gjorts i hanteringen av föranslutningsstödet.
De ansträngningar som gjorts, inte bara av kandidatländerna utan av alla EU-institutionerna, för att stödja en bredare och mer funktionell ekonomisk kontroll i utvidgningsländerna börjar nu bära frukt.
Detta är viktigt inte minst eftersom föranslutningsstöd nu äntligen ges i en ökande takt och eftersom alla tio stater kommer att delta i samtliga stödprogram som finansieras genom EU: s budget.
Revisionsrätten har till uppgift att granska Europeiska unionens räkenskaper, med andra ord hur unionen sköter sina finanser.
Revisionsrätten är vår revisor och har än en gång gett ett positivt omdöme om hur bokföringen skötts: Europeiska unionens räkenskaper återspeglar på ett riktigt sätt inbetalningar och utbetalningar under 2002 och balansräkningen ger en rättvisande bild av Europeiska unionens tillgångar vid årets slut.
Jag skulle kunna tillägga att utgifterna för 2002 uppgår till 85 miljarder, snarare än den siffra på 100 miljarder som alltid anges i medierna.
Skillnaden mellan 85 och 100 miljarder är mer än marginell, inte bara för en budgetkommissionär.
Revisionsrättens kommentarer om balansräkningen för 2002 visar också att Europeiska unionens ersättningar och åtaganden inte är huggna i sten utan varierar beroende på uppgiften.
Som exempel vill jag lyfta fram vår andel i Galileo som inte bara utgör en utmaning tekniskt sett, utan även när det gäller revision och balansräkning.
Revisionsrätten ställer sig även positiv till intäkterna och granskar både upptagandet av tullavgifter och beräkningen av Europeiska unionens momsintäkter samt de nationella BNP-grundade bidragen, som – trots olika falska rykten i samband med Eurostat-affären – tillkännages av medlemsstaterna och inte av Eurostat.
Även om revisionsrätten intygar att åtagandebemyndigandena och de administrativa utgifterna är tillförlitliga, är detta inte fallet gällande andra utgiftsposter.
Detta visar tydligt de nya prioriteringar som kommissionen och medlemsstaterna måste göra för att förbättra den finansiella förvaltningen.
Jag vill understryka att revisionsrätten uttrycker sin erkänsla för kommissionens skärpta kontroller och lyfter fram problemen i samband med gemensam förvaltning, som det är fråga om i 80 procent av utgifterna.
Jordbruksbudgeten krävde att revisionsrätten reviderade 64 utbetalningsställen.
Då upptäckte man att fel dök upp så ofta vid tre av dem att de inte kunde betecknas som tillförlitliga.
Det ena gällde Portugal och de två andra Tyskland, varav ett i Baden-Württemberg och ett i Bayern.
Revisionsrätten riktade åter kritik mot strukturfonderna för att överskottet från de medel som inte beräknas uttömmas fullständigt inte återbetalas till medlemsstaterna nästa år utan genom en tilläggsbudget under nuvarande år.
I år har vi tagit fasta på denna kritik och lagt fram en tilläggsbudget på totalt fem miljarder euro som parlamentet förmodligen kommer att anta den 18 december.
Att vi varje år diskuterar hur EU: s finanser sköts kan få det att verka som att inga framsteg görs.
Men det är revisionsrätten som betonar att kommissionens ekonomiska reformer skall vara grundläggande och långtgående, det är precis vad revisionsrätten begärt.
Det viktiga är att anpassa budgetförvaltningen till verkligheten.
Det handlar om en budget som nästa år närmar sig 100-miljardersstrecket och som utgörs av mer än en miljon betalningstransaktioner årligen utspridda på över 35 generaldirektorat och 15 – inom kort 25 – medlemsstater och som förvaltas av internationella och icke-statliga organisationer.
Ansvaret för kontrollen av ekonomiska transaktioner har överförts till de operativa avdelningarna.
Varje försök att vända detta tillbaka – även kravet på att kontroller skall utföras av räkenskapsföraren – är oförenligt med en modern budgetförvaltning i den offentliga sektorn.
Kontrollerna är inte mindre grundliga efter det att den centraliserade budgetkontrollen upphörde som ändå bara kunde utföra begränsade punktkontroller.
I varje generaldirektorat gör de nya finansieringssystemen, som skall involvera utbildade ekonomiska experter inom varje enhet och -kontroller av revisorerna – understödda av ytterligare personalresurser på området samt tidigare aldrig skådade utgifter för revisionsutbildning både som introduktion och i tjänsten – det möjligt att ge kommissionen regelbundna redogörelser för hur finanserna sköts.
Hänsyn tas även till internrevisionstjänstens rapportering, den regelbundna utvärderingen av granskningen av kontrollsystemen av den centrala finanstjänsten, OLAF: s utredningar samt naturligtvis de mer långtgående revisionerna som kommissionens externa revisorer genomför.
Av detta framgår alltså att det finns en omfattande struktur på plats för att övervaka EU-budgeten.
Därtill kommer de kontroller som medlemsstaterna gör av motsvarande 80 procent av budgeten.
Enligt medlemsstaterna arbetar 16 000 personer med att revidera jordbruksfonderna och 6 700 med strukturfonderna.
Jag delar revisionsrättens åsikt om att det är här samordning behövs om dessa kontroller skall bli effektiva.
Kontroller kräver regler och villkoren för dessa skapades när den nya och helt reviderade budgetförordningen trädde i kraft den 1 januari.
Vad som ligger bakom visas av exemplet med det ekonomiska stödet till institutionerna som – trots att de är ett centralt instrument i gemenskapens utgifter – inte var föremål för några som helst regler före kommissionens första regelsamling 1999.
Nu finns det detaljerade och bindande regler för dem i den nya budgetförordningen och i sekundär lagstiftning.
De nya rättsakter som krävs för dessa anslag antas inom kort av parlamentet.
Dessutom utgör ju dessa reformer en process där kommissionen kontinuerligt lär sig av praktiska erfarenheter och av vad revisionsrätten och parlamentet rekommenderar.
Förfarandet för generaldirektoratens utarbetande av rapporter har förbättrats ytterligare för att öka jämförbarheten.
Revisionsrättens ordförande nämnde nyss genomförandet av de interna redovisningsstandarderna som han med rätta beskrev som centrala och avgörande delar under reform.
Vi arbetar envetet med att påskynda dessa saker, särskilt i fråga om arbetsrotation av tjänstemän i utsatta positioner, och där så ännu inte har gjorts, har exakta tidsfrister fastställts för detta.
Vi har lärt oss vår läxa från Eurostat-affären, främst på Eurostat förstås men även med avseende på OLAF och relationerna mellan generaldirektoraten och den politiska nivån.
Det som hände på Eurostat åren före 1999 är inte ett bevis på reformens misslyckande, utan bevisar tvärtom hur nödvändig reformen var och det faktum att de steg vi tog gick i rätt riktning.
Där kryphål fortfarande upptäcks, täpper vi till dem.
Låt mig åter betona hur långtgående dessa reformer är.
Med dem införs i själva verket till sist enhetliga regler och standarder på alla områden inom denna internationella myndighets förvaltning.
Det är inget mindre än en kulturrevolution, i så måtto att de olika kulturerna tidigare underkastades mycket varierande regler, varav många oskrivna.
I framtiden kommer det, om jag får citera Fabra Vallés, inte att finnas ett antal ” furstendömen ”, utan i stället förvaltning, som måste – och kommer att – följa krävande standarder och vara ansvarsskyldiga för det sätt de följer dem på.
Presentationen av revisionsrättens årsrapport markerar starten för ansvarsfrihetsförfarandet gällande budgeten.
Kommissionen ser fram emot ett gott samarbete med föredraganden Bayona de Perogordo och med budgetkontrollutskottet som helhet.
Varje offentlig budget som i stor omfattning beviljar stöd – som för närvarande innefattar 15 och snart 25 medlemsstater – kommer alltid att behöva försvara sina ekonomiska intressen med näbbar och klor.
Kommissionen har åtagit sig att göra det.
I stället för att nedslås av motgångar skall vi fördubbla våra ansträngningar, och revisionsrätten inger oss nytt mod under resans gång mot detta mål.
