# ID: svediakorp-gov442326
# author: Fabra Vallés, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,432
# sentences: 100
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag är både stolt och ärad över att vara tillbaka i Europaparlamentet.
Som vanligt är det bara de morgonpigga som är närvarande.
Men de bästa ögonblicken från sammanträdena och de timmar vi arbetar tillsammans är ändå det som ger ett bestående minne.
Herr talman, fru budgetkommissionär, kolleger från revisionsrätten, mina damer och herrar!
Jag presenterade årsrapporten för budgetåret 2002 som sammanställts av Europeiska revisionsrätten för budgetkontrollutskottet vid dess sammanträde den 17 november.
Jag vill också ta tillfället i akt att för budgetkontrollutskottet redogöra för iakttagelserna och slutsatserna i rapporten.
I dag vill jag uppmärksamma parlamentet på tre områden, nämligen revisionsförklaringen, budgetförvaltningen och processen att reformera kommissionen.
Det första kapitlet i revisionsrättens rapport innehåller revisionsförklaringen, den så kallade DAS.
Denna kommer att offentliggöras i tillsammans med gemenskapens sammanställda redovisning.
Detta är en god praxis och bör öka öppenheten.
Revisionsrätten justerar sin DAS-metodik för att bringa den i samklang med processen att reformera kommissionens ekonomiska styrning.
Avsikten är att tillhandahålla mer exakt information om de områden där problem uppstår och om problemens orsaker, som ett svar på önskemål från parlamentet och rådet.
Våra iakttagelser och slutsatser koncentrerades i detta syfte till fyra huvuddelar.
För det första baseras de på kvaliteten i gemenskapsinstitutionernas och medlemsstaternas kontrollsystem.
Vår bedömning vilar på flera indikatorer.
Vi granskade också i vilken grad kommissionen efterlevde våra tidigare iakttagelser.
För det andra prövade vi ett urval av transaktioner och betalningar för varje utgiftsområde.
För det tredje togs kommissionens generaldirektörers årliga redovisningar i betraktande.
För det fjärde studerades arbete som utförts av andra revisorer.
Som tillägg till denna revision är det revisionsrättens uppfattning att årsboksluten för 2002 som tillhandahållits av kommissionen utformats enligt budgetförordningen.
Redogörelserna speglar exakt intäkter och utgifter för budgetåret, och gemenskapens finansiella ställning.
Revisionsrätten har ändå, liksom föregående år, reserverat sig på ett antal punkter gällande kommissionens redovisningssystem.
Det bör noteras att kommissionen antog en handlingsplan i december förra året för att modernisera sitt redovisningssystem.
Denna plan skall träda i kraft 2005, men jag menar att man bör vara försiktig med tidtabellen.
De nödvändiga reformernas räckvidd och kvalitet bör inte äventyras av onödig brådska.
Revisionsrätten anser att transaktioner som rör intäkter, åtaganden, administrativa utgifter och föranslutningsstöd har varit lagliga och korrekta.
Kontrollerna bör dock stärkas i det senare fallet.
Vi anser att antalet klandervärda transaktioner fortfarande är för stort inom EUGFJ: s garantisektion.
Felen inträffar oftast på den nivå där de slutgiltiga förmånstagarna berörs.
En ökad risk för åtgärder som inte omfattas av det integrerade systemet för administration och kontroll har fastställts.
Dessa inbegriper bl.a. stöd för produktion, landsbygdsutveckling och exportbidrag.
Revisionsrätten kunde fastslå att kontrollen av strukturåtgärderna förbättrats, särskilt på kommissionsnivå.
Men felaktigheterna är snarlika dem som ägt rum under föregående år och gäller framför allt medlemsstaternas ledning.
Som ni kommer att upptäcka, mina damer och herrar, ger revisionsrättens rapport ett något blandat intryck.
Om man skall få till stånd förbättringar måste man fortsätta stärka kommissionens och medlemsstaternas styrelseskick.
Detta är ofrånkomligt om vi skall få en helt tillfredsställande revisionsförklaring i framtiden.
Jag övergår nu till iakttagelserna om budgetstyrningen i kapitel 2 i rapporten.
Något man omedelbart ser är att intäktsstrukturen har ändrats radikalt.
Traditionella egna medel som tull och jordbruksavgifter har minskat med 23 procent jämfört med året innan.
Samtidigt har BNP-intäkterna ökat med 32 procent.
För det andra har det konstaterats att budgetöverskottet har minskats väsentligt.
Överskottet har fallit från 15 till sju miljarder euro, en fortsatt hög siffra emellertid.
Det pekar emellertid på problem i systemet som måste åtgärdas.
Ett av huvudskälen till överskottet är skillnaden mellan planerade och faktiska utgifter.
Medlemsstaterna överskattade strukturfondernas utgifter med nästan fem miljarder euro för budgetåret 2002.
Som en följd avslutades budgetåret 2002 med över 66 miljarder euro i utestående åtaganden, på franska kallat RAL.
Detta är nära tio miljarder euro mer än året innan.
Här bör kommissionen föra en aktivare politik.
Den bör justera budgeten för att upprätthålla balansen mellan förväntade intäkter och utgifter.
På den positiva sidan vill jag nämna att betalningsgraden allmänt har förbättrats.
Ett uppenbart undantag är Sapard-programmet för landsbygdsutveckling i ansökarländerna.
Endast två procent av de tillgängliga medlen har överförts till de slutliga förmånstagarna trots att detta program har löpt i tre år.
Slutligen vill jag påpeka att kommissionen har genomfört revisionsrättens rekommendationer och förbättrat sin rapport om budgetförvaltningen och den finansiella förvaltningen.
Denna rapport kommer att visa sig mycket användbar under hela budgetcykeln.
Jag skall nu gå över till budgetförvaltningen i de europeiska utvecklingsfonderna.
Kommissionen har påskyndat beslutsprocessen för programfinansiering.
Inte desto mindre är genomförandegraden alltjämt låg.
Vid avslutandet av budgetår 2002 uppgick det disponibla saldot till nästan tre miljarder euro.
Utestående åtaganden som skall infrias uppgick till över åtta miljarder euro.
Revisionsrätten anser att förvaltningen skulle gynnas om EUF integrerades i den ordinarie budgeten.
Låt mig så kommentera den administrativa reformens tillstånd.
Revisionsrätten har fäst särskild vikt vid att analysera i vilken utsträckning interna kontrollstandarder har införts.
Bedömningen är att det ” kan göras bättre ”.
Trots att alla generaldirektorat har gjort framsteg har standarden i slutet av 2002 inte nått den nivå som krävs.
Prioritet måste ges till att uppnå dessa nivåer utan dröjsmål.
Ett av kommissionens största problem är kontrollen av åtgärder som vidtas tillsammans med medlemsstaterna.
Detta gäller främst EUGFJ-garanti och strukturfonderna.
Artikel 274 i fördraget ger kommissionen fullt ansvar för förvaltningen.
Men kommissionen hindras i praktiken av de nationella instansernas verksamhet.
Medlemsstaterna måste kontrollera förvaltningen av de europeiska fonderna strängare.
Generaldirektoratens planer för verksamhetsförvaltning har förbättrats.
Men rekommendationen är att målet specificeras tydligare och det vore även lämpligt att införa indikatorer för mätning och jämförelse av resultaten.
Verksamhetsberättelser och redogörelser från generaldirektoraten har även de blivit bättre.
De flesta åtgärder som kommissionen angav efter slutsatserna av rapporterna för budgetåret 2001 har genomförts.
Kommissionen har förbättrat sitt förfarande för utarbetande av rapporter i enlighet med revisionsrättens rekommendationer.
Generaldirektoraten bör ändå mer i detalj ange sina invändningar mot hur kontrollsystemen fungerar och beskriva de brister som konstaterats.
Slutligen rekommenderar revisionsrätten att den år 2000 antagna vitboken om att öka öppenheten och insynen samt om att underlätta uppföljningen av reformen uppdateras.
Revisionsrätten rekommenderar även att man ser över den fastslagna tidtabellen.
Avslutningsvis gjorde reformen framsteg under 2002.
Kommissionen visade sig vara i stånd att omsorgsfullt genomföra de nya bestämmelserna i budgetförordningen.
Framsteg noterades på alla områden.
Men mycket återstår att göra, vilket kommissionen själv är medveten om.
Enligt min mening är innehållet i kommissionens reformplan adekvat och planen i sig är konsekvent.
Den kommer utan tvekan att behöva justeras och ändras, men det vore ett misstag att i detta skede avvisa eller reformera reformen.
Det senare vore ett riskfyllt företag.
Planen innehåller faktiskt lämpliga åtgärder för att förbättra förvaltningen och kontrollen, och nu behövs en konsekvent ansträngning för att se till att dessa åtgärder tillämpas helhjärtat inom alla kommissionens instanser.
Detta är kommissionens huvudsakliga ansvar och det samma gäller för alla institutioner.
Det räcker inte att bara lägga fram planer, utan det är nödvändigt att se till att planerna sätts i verket.
Jag tror att det är en av de läxor vi kan lära oss av Eurostat-affären.
Mina damer och herrar!
Jag tror att ni låter mig helt kort avvika från dagordningen innan jag avslutar.
Jag vill bara säga ett par ord om regeringskonferensen och förslaget till en europeisk konstitution.
Revisionsrätten har uttryckt sin oro över att den inte nämns som en del av det institutionella ramverket jämte parlamentet, rådet, kommissionen och EG-domstolen.
Revisionsrätten är det organ som ansvarar för den externa kontrollen av EU: s offentliga finanser.
Den kan inte godta att placeras på lägre nivå än de institutioner den skall kontrollera.
Om detta blev verklighet skulle revisionsrätten fråntas det oberoende den behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter.
Alla som medverkar i regeringskonferensen har informerats om dessa farhågor.
Jag är förvissad om att detta kommer att tas med i beräkningen.
Tack för ordet, mina damer och herrar.
