# ID: svediakorp-gov442317
# author: Van den Burg (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 640
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Är skatter bara till för att skapa inkomster för det allmänna eller kan de också användas för andra politiska syften som de styrande har?
Detta är faktiskt den underliggande huvudfrågan som jag, och andra med mig, och kommissionär Bolkestein har helt olika uppfattning om.
Vidare verkar det som om han blir allt mer ensam om att på ett puritanskt sätt avvisa användningen av reducerade mervärdesskattesatser, som fortfarande befinner sig på försöksstadiet, som ett instrument för ökad sysselsättning.
Vid tiden för sysselsättningstoppmötet hösten 1997 i Luxemburg fördes tanken på reducerade mervärdesskattesatser på tal här i parlamentet.
Den stötte redan då på patrull från det generaldirektorat som sköter skatteärenden och från ett antal medlemsstater.
Trots detta beslöt man att genomföra en försöksverksamhet i ett mycket begränsat antal arbetsintensiva sektorer, vilken definitivt inte skulle leda till någon snedvridning av konkurrensen över gränserna.
Det var i dessa sektorer som medlemsstaterna fick möjlighet att tillämpa de reducerade mervärdesskattesatserna.
Det måste dock förbli en försöksverksamhet under en begränsad tid.
Man lyckades inte i förväg komma överens om tydliga kriterier för utvärderingen av försöket.
Denna utvärdering gjordes också för sent, först måste försöksverksamheten förlängas och utvärderingen överlämnades till medlemsstaterna och var dåligt samordnad.
I Nederländerna fick den första utvärderingsrapporten stark kritik och en ny utvärdering som gjordes på parlamentets begäran ledde till många positiva resultat.
Jag har inte tid att gå in i detalj här, men jag tror att ni känner till dessa rapporter.
Icke desto mindre har jag noterat att ni i slutändan bara tog till er den negativa tonen i dessa utvärderingar och skrev av försöksverksamheten endast på grundval av de förutfattade meningar som fanns före försöket.
Det rådde en utbredd indignation i Nederländerna över att ett försök som hade visat sig vara till gagn för frisörer, skomakare, målare och cykelreparatörer bara avbröts – och det till och med i en lågkonjunktur.
Det krävs ju inga ekonomiska modeller för att räkna ut att priset för återinförandet av de höga skattesatserna kommer att bli ett stort antal arbetstillfällen.
Det gläder mig att denna indignation är utbredd här i kammaren också.
Dessutom tillämpas följande logik här: om det inte finns några snedvridande effekter över gränserna eller i konkurrenshänseende, varför skall då EU förbjuda medlemsstaterna att tillämpa de mervärdesskattesatser de anser vara sunda?
Varför skulle inte regeringarna och parlamenten själva få bedöma om målet är att samla in så mycket skattepengar som möjligt eller att främja sysselsättning och göra dubbla anställningar olagliga?
Ekofinrådet har nu också klart och enhälligt uttalat att det vill utöka försöksverksamheten och undanröja den osäkerhet de berörda lever med i dag.
Enligt min mening visar inte er lösning på detta problem, dvs. att ignorera denna begäran och bara lova att tolerera en olaglig fortsättning med försöksverksamheten, någon större respekt för EU-reglerna och hur de tillämpas i medlemsstaterna. ” Tolerans ” – det kan väl bara vara avsett som ett skämt från kommissionen som fördragets väktare?
Därför vill jag än en gång uppmana kommissionären att lägga fram ett slutgiltigt, formellt förslag till fortsatt försöksverksamhet och att göra det före månadens slut, och definitivt före den 1 januari 2004.
När allt kommer omkring står det ju helt klart att det finns ett stort stöd här i Europaparlamentet för att införa dessa arbetsintensiva tjänster som helhet i direktivets bilaga H och att låta försöksverksamheten i bilaga K ingå.
Det står dock också klart att detta inte kommer att ske före den 1 januari.
Ju snabbare omstruktureringen blir verklighet, desto bättre.
Detta kommer vi att stödja helhjärtat, och så länge det inte blir så måste försöksverksamheten finnas kvar på formell basis.
