# ID: svediakorp-gov442305
# author: Banotti (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 435
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, först och främst skulle jag vilja berömma Michael Cashman.
Hans betänkande bygger på en resolution som jag lade fram.
För att följa upp Jeffrey William Titfords uttalande försökte jag i dag kontakta en vän till mig som är begravningsentreprenör för att höra om han hade något att tillägga i kväll, men det verkar som om han händelsevis är på semester någonstans.
Vi inser alla att Michael Cashmans utmärkta betänkande trots allt är – och det säger jag inte för att racka ned på det – ett betänkande med ambitioner.
Det har ambitionen att åtgärda ett problem som verkligen är vanligt.
Varje år hör jag talas om ett, två eller ibland till och med tre fall med människor som stöter på problem i samband med hemtransport av kvarlevor.
Om vi tittar på datumen på de olika rättsakter Michael Cashman nämner i sitt betänkande ser vi att alla är minst 30 år gamla.
För 30 år sedan såg världen väldigt annorlunda ut.
Precis som Michael Cashman sade rör sig ett enormt antal människor nu över gränserna och tillbringar sin semester i andra medlemsstater.
I två av de fall jag hört talas om helt nyligen hade den avlidne omkommit under vad som ansågs vara misstänkta omständigheter.
Så sent som i morse blev jag uppringd av modern till en ung man.
Hon har väntat i 17 månader på att få hans kvarlevor hemtransporterade, och de lokala domstolarna har hela tiden ändrat uppfattning om huruvida åtal bör väckas mot den person som tros ha varit inblandad i den unge mannens död.
Detta är således inte bara en fråga om tekniska aspekter som rör hemtransporten.
Mycket ofta uppstår dröjsmål – så som uppges i betänkandet – också när det gäller omständigheterna kring dödsfallet.
Jag har just fått en utskrift av en av de frågor som kommissionären hänvisade till.
Detta var svaret på en fråga jag ställde den 11 oktober 2000: ” efter omfattande samråd med alla berörda parter drog kommissionen slutsatsen att en tillnärmning av nationella regler på detta område utöver vad som redan finns varken är önskvärd eller nödvändig och att den inte är försvarbar med tanke på subsidiaritet och proportionalitet. ”
Detta är ett nedslående svar, herr kommissionär, så jag hoppas verkligen att ni i det direktiv om tillhandahållande av tjänster som ni föreslår kommer att erkänna att detta är en viktig fråga, och framför allt att det i dessa fall mycket ofta är en djupt mänsklig tragedi vi talar om.
