# ID: svediakorp-gov442304
# author: Coelho (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 338
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
För det första vill jag gratulera Michael Cashman till hans betänkande, som antogs enhälligt av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.
Som Michael Cashman sade, och som kommissionär Bolkestein upprepade, kommer den grundläggande logiken i den fria rörligheten att göra det allt mer nödvändigt att det finns regler på dessa områden, eftersom den fria rörligheten för medborgare på gemenskapens territorium kommer att innebära att det antal fall vi har i dag mångdubblas och kräver åtgärder.
Det är ju faktiskt obegripligt att det skall fordras mycket mer komplicerade förfaranden, ta längre tid innan en begravning eller kremering kan äga rum och medföra högre kostnader om en gemenskapsmedborgare avlider i en annan medlemsstat än den han eller hon kommer ifrån.
Detta strider klart mot gemenskapstanken.
Eftersom det är så måste åtgärder vidtas för att förenkla eller till och med harmonisera processen för att hemtransportera kvarlevorna av människor som avlider, så att denna process hamnar mer i linje med gemenskapstanken, vilken det naturligtvis inte tas hänsyn till i de internationella avtal som reglerar detta område.
Dessa avtal är Berlinöverenskommelsen från 1937 och Strasbourgöverenskommelsen från 1973, som eftersom de är så gamla inte är relevanta för den situation vi har i Europa i dag och därför i stort sett har blivit överspelade.
Dessutom skapade dessa avtal en slags indirekt diskriminering, eftersom de i huvudsak är tillämpliga på ” utländska medborgare ”, vilket strider emot den grundläggande principen om icke-diskriminering i gemenskapens lagstiftning och därigenom bryter mot viktiga bestämmelser i denna.
Således är det kommissionens uppgift att, som fördragens väktare, se till att dessa är förenliga och vidta erforderliga åtgärder för att se till att de följs.
Slutligen bör man påpeka att inte alla medlemsstater har ratificerat dessa avtal, vilket är ytterligare ett skäl till de oacceptabla skillnaderna mellan de åtgärder som medlemsstaterna tillämpar.
