# ID: svediakorp-gov442292
# author: Stevenson (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 657
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, detta nya avtal mellan Europeiska gemenskapen och Moçambique paraferades den 21 oktober 2002.
Avtalet gäller i tre år, och det protokoll som fastställer fiskemöjligheterna, den ekonomiska ersättningen och den tekniska bilagan utgör integrerade delar av avtalet och träder i kraft den 1 januari 2004.
Det viktigaste fisket som omfattas av avtalet är givetvis djuphavsräka och tonfisk.
Som kommissionären vet har vissa av dessa internationella avtal med tredje land i det förflutna lett till betydande kontroverser.
Faktum är att vi förra året i ett nära samarbete med kommissionen tog fram en mall: Senegalavtalet.
Jag ber inte om ursäkt här för att jag förflyttar mig från Afrikas östkust till dess västkust: Senegalavtalet bröt ny mark genom att införa nya innovativa metoder för att hantera avtal med tredje land, metoder som vi har fortsatt att använda oss av sedan dess.
I Senegals fall krävde vi att 60 procent av den ekonomiska ersättningen skulle utgå för fiskemöjligheter och 40 procent för bevarande och utveckling.
Vi krävde att halva besättningen på EU-fartygen skulle utgöras av senegaleser, att en betydande fångstmängd skulle bearbetas vid fiskebearbetningsanläggningar i Senegal och att alla berörda fartyg skulle utrustas med det satellitbaserade systemet för fartygsövervakning (VMS).
Detta sågs i alla avseenden som en bra paketlösning som säkrade utveckling och bevarande samt sörjde för ett hållbart fiske, fortsatt arbete för EU: s fiskare och fortsatt leverans av kvalitetsfisk till EU.
Inom EU är vi bara självförsörjande till 60 procent när det gäller fiskeprodukter.
Samtidigt ökar konsumenternas efterfrågan på fisk medan fiskebeståndet i gemenskapsvattnen minskar.
Det är viktigt att vi genom Senegalavtalet och de följande avtal vi kunnat ingå sedan dess försöker fortsätta följa detta mönster för att också fortsättningsvis kunna sörja för denna typ av avtal om hållbart fiske.
Om vi överger dessa avtal kommer vi att få en allmän huggsexa.
Det skulle då uppstå en situation där länder som Senegal, Mauretanien och, i detta fallet, Moçambique anser sig ha fria händer att ingå avtal med sydkoreaner, japaner eller ryssar, och det skulle då inte längre finnas något inslag av bevarande, inget utvecklingsinslag och ingen omsorg om de lokala fiskarna och deras välfärd.
Under dessa omständigheter har vi, om vi agerar via EU, bättre möjligheter att övervaka hur dessa avtal fungerar.
När det gäller avtalet med Moçambique begär vi att kommissionen inför rådet och Europaparlamentet redogör för avtalets tillämpning och genomförande ett år innan det löper ut.
Om vi konstaterar att dessa villkor inte har följts kommer vi inte att bevilja kommissionen mandat att ingå några fler avtal med Moçambique.
I detta fall har vi fått en rapport om en stor mängd djuphavsräka och tonfisk i detta område.
Vi kommer att ge fiskemöjligheter åt tio fartyg som fiskar efter 1 000 ton djuphavsräka om året – med en bifångst på ytterligare 535 ton – och 35 notfartyg för tonfisk med frysanläggning samt 14 fartyg för ytfiske med flytlina som fiskar efter 8 000 ton tonfisk.
Den ekonomiska ersättningen uppgår till 4 090 000 euro per år.
I detta fall är det inte fråga om 60 procent för fiskemöjligheter och 40 procent för utveckling, utan hela beloppet går till bevarande och utveckling – 1,5 miljoner euro till övervakning av havsfisket, 1 miljon euro till institutionell utveckling, 1 miljon euro till forskning, 430 000 euro till utbildning, 100 000 euro till kvalitetskontroll och 60 000 euro till att hjälpa Moçambique delta i internationella möten.
Detta är ett mycket bra paket och jag rekommenderar parlamentet att anta det.
Jag är tacksam mot kommissionen som har tagit fram paketet; vi arbetar nu i en ny samarbetsanda i fråga om dessa avtal med tredje land, och det bör vi fortsätta med.
