# ID: svediakorp-gov442286
# author: Miguélez Ramos (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 687
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Den 30 november 1999 upphörde fiskeavtalet mellan gemenskapen och Marocko att gälla, vilket satte stopp för verksamheten för fyratusen trehundra fiskare och fyrahundra fartyg.
Därefter infördes bidragen till de berörda människorna, i enlighet med förordning (EG) nr 2792 / 1999, under FFU.
Den 31 december 2001 utökades stödet, men det blev då nödvändigt att genomföra en politik för att ställa om fiskeflottan, som till stor del inte kunde förflyttas till andra fiskevatten.
Därför antog vi förordning (EG) nr 2561 / 2001 på grundval av nationella planer, för en socioekonomisk diversifiering av de områden som berördes av den avbrutna verksamheten.
I de regioner som drabbades värst, såsom el Morrazo, Barbate, Algeciras och Lanzarote, minskade fisket drastiskt eller upphörde helt enkelt, vilket fick återverkningar för många andra sektorer som har samband med denna verksamhet och för den lokala produktionen som helhet.
Som ni vet användes solidaritetsfonden för att finansiera dessa insatser, till en total kostnad om 197 miljoner euro.
I förordningen återfanns också undantagsåtgärder och undantag från den lagstiftning som fastställde metoder och villkor för insatser i syfte att strukturera fiskesektorn.
Icke desto mindre gjorde åtgärdens exceptionella karaktär att rådet antog en tidsbegränsning för den, och tiden har inte varit tillräcklig för många av de berörda människorna.
Att förordningen är så strikt har också bidragit till detta och nu skall detta förändras genom denna modifiering från Europaparlamentets sida.
Därför gläder det mig så att Franz Fischler säger att kommissionen kommer att acceptera dessa ändringar och de ändringsförslag jag framför i mitt betänkande.
Båda parter – Franz Fischler och vi, Europaparlamentet – vill ju att de berörda fiskarna skall behandlas lika, så att de kan få bidrag till omställningen oberoende av vad som händer med de fartyg som de arbetar på, för en av de stora svårigheterna har varit att fiskarna har knutits till fartygens öden.
I vissa fall har fartygen kunnat förflyttas till andra fiskezoner, men med mindre fångster än i de marockanska vattnen och därmed lägre inkomster.
Dessa fartyg har tvingats minska sina besättningar.
Emellertid omfattades inte dessa fiskare av förordningen, eftersom den knöt fartygets öde till fiskarnas och hindrade dem från att få ut omställningsbidraget.
Därför, och för att denna förordning i praktiken skall kunna omfatta största möjliga antal berörda människor – vilket både kommissionen och Europaparlamentet vill –, måste vi avskaffa bestämmelserna som säger att de individuella allmänna bidragen bara kan utgå till fartyg eller fiskare som har arbetat på ett fartyg som inte längre kommer att användas för fiske.
Den ändring som vi nu diskuterar innebär, som kommissionären sade, också att vi utökar tidsfristen för stödberättigade utgifter till den 31 december 2004 och att sista datum för ansökan till kommissionen om utbetalning av restbeloppet blir den 30 juni 2005.
Detta är vad företrädarna för de människor som berörs av de stängda fiskezonerna har begärt av oss i fiskeriutskottet, däribland Loitamarkooperativet på Morrazohalvön (i Galicien), som består av nästan 60 arbetare som tidigare fiskade i de marockanska vattnen, men som ännu inte har lyckats genomföra sitt affärsprojekt helt.
Med den längre tidsfrist de nu får kommer de att kunna göra det och alla medlemmar i detta kooperativ kommer att kunna börja arbeta, så att de kan få det individuella stödet enligt kravet i förordningen.
Samma sak begärde Andalusiens regering av oss.
Tillsammans med Galicien, Kanarieöarna och Algarve är detta en av de regioner som har lidit mest av att fiskeavtalet med Marocko inte kunde förnyas.
Mina damer och herrar!
Jag måste säga att denna ändring, såsom jag har formulerat den, inte får några ekonomiska konsekvenser.
Syftet är bara att se till att de ekonomiska resurser som har anslagits kan utbetalas som sig bör, så att vi kan uppnå det mål som lagstiftaren satte upp när den förordning vi nu ser över antogs.
