# ID: svediakorp-gov442280
# author: Andria (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 599
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
För det första vill jag gratulera Herbert Bösch till hans betänkande och berätta hur mycket jag uppskattar hans fasthet gentemot dem som är direkt och politiskt ansvariga för det bedrägeri som har påtalats.
En bön till kommissionär Michaele Schreyer: Jag uppmanar er att inte försöka tona ned Eurostatfallet, som är och förblir en av de mest alarmerande och pinsamma händelser som Europaparlamentet någonsin har drabbats av.
Den enorma ekonomiska skada som det har medfört har inte kvantifierats och kan kanske aldrig kvantifieras.
Låt oss gå över till betänkandet.
Om det som Herbert Bösch har skrivit i betänkandet skulle genomföras skulle vi leva mycket fredligt i Europa.
De ekonomiska intressena skulle knappast beskyddas och lagligheten skulle vara nyckelfrågan i alla europeiska angelägenheter.
Om däremot de etablerade principerna, som sammanfattas i stycke G i ingressen, där det står – jag citerar – ” föresatte sig Europeiska kommissionen att bedriva en ’ nolltoleranspolitik ’ när det gäller bedrägerier och oegentligheter ” inte omsätts i praktiken, kommer inte allt det som har skrivits att uppväga de enorma ansträngningar föredraganden har lagt ned på sitt betänkande och inga konkreta mål kommer att uppnås.
Skulle det nu inte, mot bakgrund av vad som har kommit fram om Eurostat, ha varit lämpligare att ta upp ett ändringsförslag som jag lade fram till omröstning i utskottet – men det gläder mig att Herbert Bösch har förklarat detta – ett ändringsförslag som lyder: ” Europaparlamentet fördömer alla de fall där OLAF inte kunnat avsluta sin utredning inom den fastställda tidsfristen på nio månader, och i synnerhet utredningen om Eurostat som avbröts för över tre år sedan och för vilken en utredning i tid hade kunnat förhindra ett kretslopp som inte visat sig vara linjärt och som i vissa fall är föremål för rättsprocesser ”?
Detta ändringsförslag kommer att tas upp till omröstning och förhoppningsvis antas i kammaren i morgon.
Samtidigt vill jag inte att det jag har sagt om OLAF skall misstolkas, för byrån får inte ges skulden för bedrägerier som andra begår.
Därför måste OLAF kunna fortsätta att ta emot anslag och dessa måste vara tillräckliga för att förstärka personalen, särskilt granskningspersonalen.
Jag håller helt med föredraganden i artikel 33.1, där han uppmanar OLAF att informera Europaparlamentet i detalj om en undersökning tar längre tid än de föreskrivna nio månaderna.
För att återgå till Eurostatfallet, som stör och irriterar många av oss, tycker jag att jag kan säga att jag verkligen håller med om att vi bör vara försiktiga i våra ställningstaganden, men samtidigt kan vi inte acceptera en ordning som skulle innebära att det betraktas som kontraproduktivt att sätta EU: s institutioner på spel i detta fall.
Vi borde diskutera och debattera någonting annat: Gick det rätt till när avtalen ingicks eller förekom det bedrägerier i Eurostataffären?
Om det är så som det verkar när man läser rapporterna att många avtal upprättades utan att undertecknas av personer med teckningsrätt, om det fanns intressekonflikter som ledde till vissa olagliga ekonomiska förmåner, om dokument som borde ha kontrollerats systematiskt försvann och om information som bara var avsedd att underlätta förhandlingarna offentliggjordes, om mer än 50 procent av avtalen ingicks efter ett enda anbud, då har Europeiska gemenskapen uppenbarligen åsamkats skada för miljontals euro och då måste detta faktum komma före allt annat, också bevarandet av EU: s institutioner.
