# ID: svediakorp-gov442279
# author: Theato (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 418
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Herbert Böschbetänkandet är kritiskt, men också konstruktivt, och jag gratulerar honom till hans intensiva arbete.
Vi kunde naturligtvis ha röstat om dess slutsatser och eventuella genomförande på ett tidigare stadium om kommissionen hade lämnat in sin utvärdering av OLAF: s tre verksamhetsår i tid, enligt förordningen, i stället för mer än nio månader för sent.
Då hade en del av vanskötseln och oegentligheterna kunnat hanteras mer effektivt än vad som är möjligt nu, i slutet av parlamentets och kommissionens mandatperioder.
Eurostat är ett sådant fall.
Vi känner till bakgrunden till att OLAF skapades: eftersom ingen fördragsändring var planerad i det skedet kunde vi bara åstadkomma en tillfällig struktur.
Därigenom fick OLAF redan från början en motsägelsefull position.
Byrån är självständig i sitt arbete – det insisterar vi på – men den är underställd kommissionens administration organisatoriskt sett.
Icke desto mindre har förseningar, besvärliga processer och en otillräcklig tillämpning av OLAF-förordningen från båda parters sida – kommissionen och OLAF – tyvärr kännetecknat byrån hittills.
Låt mig bara ta några exempel: den utdragna rekryteringsprocessen, de överdrivet långa utredningstiderna, underlåtenheten att informera övervakningskommittén enligt reglerna och framför allt den dåliga utbildningen och att man inte ordentligt har respekterat individernas rätt till försvar under undersökningarna.
Jag tar särskilt allvarligt på övervakningskommitténs tydliga uttalande på den sistnämnda punkten, eftersom det direkt belyser behovet av att införa en europeisk allmän åklagare som kan skydda unionens ekonomiska intressen.
Den här kammaren har velat ha en sådan post mycket länge och kommissionen har nu stämt in i kören i konventet och vid regeringskonferensen.
Jag är tacksam för att ordförande Romano Prodi nu har tagit upp den här frågan i sin handlingsplan.
Individens grundläggande rättigheter kan bara garanteras inom en rättslig ram som grundar sig på rättsstatsprincipen.
Fram till dess att detta mål uppnås stöder jag till fullo ett förstärkande av övervakningskommittén, både vad beträffar sekretariatet – vi måste diskutera var i Europaparlamentets budget det skall placeras – och även, och särskilt, att högt kvalificerade, oberoende personer utses till ledamöter i övervakningskommittén.
Sammanfattningsvis behöver vi, som det slås fast i betänkandet, ingen ny förordning utan ett antal ändringar.
Vi behöver ett starkt OLAF.
Jag ber kommissionen att ta våra krav på allvar så att vi kan komma närmare en nolltoleranspolitik.
