# ID: svediakorp-gov442248
# author: Tremonti, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 982
# sentences: 53
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Ordförandeskapet har kritiserats för bristande neutralitet.
Det italienska ordförandeskapet, och här citerar jag kommissionär Pedro Solbes Mira, har arbetat hårt för att finna en lösning, men det är också sant att det inte röstade för kommissionens rekommendationer.
En persons sätt att rösta är ett konstigt sätt att definiera neutralitet.
Ordförandeskapets ståndpunkt har varit fullständigt opartisk.
Det har ingenting att vinna och jag menar att hela denna debatt bör föras på EU-nivå, utan att tillämpa inrikespolitikens seder och bruk.
Jag känner att jag kan säga detta som företrädare för en regering som anser att kommissionen är viktig – som övervakande instans – men som tillmäter finansmarknaden lika stor betydelse.
Jag beklagar att partigruppens ordförande Hans-Gert Poettering inte finns här i kammaren.
Om jag inte misstar mig nämnde ordföranden två exempel på länder som har ändrat ståndpunkt: Irland och Portugal.
Jag beklagar att Irland och Portugal tillsammans med Frankrike och Tyskland liksom Belgien, Grekland och Luxemburg röstade för kommissionens slutsatser.
Även om Junker inte är närvarande i dag anser jag att det är nödvändigt att ta upp hans ståndpunkt, som jag inte tror skiljer sig från Europeiska unionens, som han intog i eurogruppen och därefter i Ekofin.
Diskussionen om ” stora ” och ” små ” länder duger inte.
Det vi talar om här är en politisk process.
Jag anser ärligt talat inte att kommissionen har politiskt monopol och jag anser inte att bestämmelser är liktydigt med sanktioner.
Monopol inverkar negativt på ekonomin och är heller inte bra i rättsligt avseende.
Bestämmelser kan tolkas olika: rådets rättstjänst har tolkat dem på ett sätt och rådet på ett annat.
I bestämmelserna föreskrivs inte minst att en omröstning skall hållas.
Detta är dock inte allt: sanktioner utgör inte hela sammanhanget utan endast en del och bestämmelserna omfattar mer än bara sanktioner.
I stort sett kan rådets beslut välkomnas eftersom de åtgärder som Frankrike och Tyskland rekommenderas i huvudsak är desamma som de åtgärder Romano Prodi föreslog för kommissionen.
Innehållet är detsamma.
Skillnaden ligger inte i förfarandet: oavsett om förfarandet och sanktionerna innebär samma sak och om förfarandet kan utformas annorlunda så kvarstår kravet att kommissionens rekommendationer i huvudsak skall följas.
Jag anser att sanktioner är viktiga, men att deras största nytta ligger i att inte behöva användas.
Sanktioner fungerar väl om de inte behöver fungera.
Sanktioner fungerar väl om de leder till utvidgning, förebyggande och anpassning.
Så har skett och detta är alldeles självklart.
Jag tror inte att vårt mål var att använda sanktionerna, jag tror att vårt mål var att se till att bestämmelserna följdes och så skedde också.
Jag tror inte att vi skulle ha kommit dithän att sanktionerna skulle ha använts, ens mot ett litet land.
Jag skulle aldrig ha röstat för sanktioner mot ett litet land som precis som två stora länder hade uppfyllt kommissionens krav.
Sanktioner ingår i bestämmelserna, de är inte bestämmelserna.
Huvuddelen av bestämmelserna är någonting annat och det är viktigt att inrätta sanktioner.
Att se att sanktionerna fungerar genom att utvidga processen är det centrala.
Bestämmelserna har följts till punkt och pricka.
Jag avslutade mitt anförande med att säga att innehållet är viktigare än formen, eller snarare att båda är viktiga, men att det hittills har varit alltför stort fokus på en aspekt av förfarandet, som om detta enbart bestod av sanktioner, vilket inte är fallet.
Det har heller inte talats något om innehållet.
Innehållet är mycket enkelt, vilket också kom till uttryck i debatten med politisk kraft och intelligens.
Vi befinner oss i ett svårt skede i EU, där vi ser ett tydligt samband mellan problemens omfattning och kapaciteten för styre.
Problemens omfattning: två krig på två år, den geopolitiska balansens sammanbrott i världen, finansmarknadernas kollaps, oreglerad konkurrens orsakad av Kina, de effekter som – kanske i högre grad än väntat – blivit följden av omställningen i vissa länder samt lokala och regionala kriser.
Allt detta står mot en begränsad kapacitet för styre.
De gamla nationalstaterna har inte längre de instrument som krävs för nationellt styre och EU har ännu inget EU-styre.
Vi saknar breda budgetpolitiska marginaler, eftersom vi har stabilitets- och tillväxtpakten och denna inte ifrågasätts.
Vi saknar marginaler för räntepolitik, då denna fastställs opartiskt under Europeiska centralbankens konstitutionella överläggningar.
Vi kan inte påverka växelkurspolitiken, eftersom denna fastställs på annat håll.
Under 2000 gick det bra för EU-ekonomin, budgetarna var i balans, euron var lågt värderad jämfört med dollarn.
2003 går det inget vidare för ekonomin, budgetarna är i obalans och euron har stigit gentemot dollarn.
Jag tror att Isaac Newton skulle ha svårt att förstå sambandet mellan orsak och verkan mellan dessa båda företeelser.
Vi behöver EU-styre.
Jag menar att det konstitutionella fördraget ger en grund för att utveckla ett EU-styre.
Jag menar att EU, i den tillväxtplan som föreslagits av ordförandeskapet men som nu har blivit en EU-plan, har funnit ett fördelaktigt gemensamt åtagande i form av en gemensam ekonomisk politik – den första sedan euron infördes.
Under 2003 inledde EU en mycket intensiv process med strukturella reformer.
En process utformad på grundval av EU-överläggningar och i en EU-anda av strukturella reformer av arbetsmarknaden och välfärdsstaten.
Reformer som utvidgats från Finland, Holland och Tyskland till Österrike, Frankrike och Italien.
EU håller på att förnyas, investera i sin framtid och förändra tillväxtförväntningarna genom en process med strukturåtgärder och genomgripande strukturella reformer.
Jag menar att det är dessa saker vi borde debattera.
