# ID: svediakorp-gov442238
# author: Randzio-Plath (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 373
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
I dag är inte en dag då vi bör hålla lovtal och det är inte heller en dag då vi bör säga att lagen – den europeiska lagen – har överträtts.
Förfarandena beskrivs tydligt i Maastrichtfördraget, och de går igen i stabilitetspakten.
Var och en har sin roll att spela – kommissionen likaväl som finansministerrådet.
Det faktum att de inte måste vara helt överens i sina bedömningar har delvis att göra med det sätt på vilket alla betonar att pakten måste följas och att vi behöver regler, utan att det klart framgår hur effektiv en pakt av detta slag kan vara, när den endast handlar om sanktioner, när det går dåligt, och inte räknar med någon roll för kommissionen, när det går bra.
Pakten är bristfällig inte bara genom att kommissionen inte har någon roll att spela när det går bra, utan också genom att den endast inriktar sig på de svårigheter medlemsstaterna har i tider av lågkonjunktur.
Är då inte effekterna av en treårig stagnationsperiod, som har skakat och drabbat speciellt Europas större ekonomier hårt, i sista hand lika negativa som en lågkonjunktur?
I dag menar jag att vi också måste understryka att pakten faktiskt har visat sin effektivitet, och så kan vi ta itu med att reformera den utan betänkligheter.
I varje reform måste ingå att kommissionen avskaffar sina rigida förfaranden för cyklisk anpassning och att den tillåter sig att bli bedömd med de metoder som väljs av Internationella valutafonden.
Om den gjorde det, skulle våra debatter kanske vara helt annorlunda, eftersom vi också skall komma ihåg att de siffror vi talar om mellan finansministerrådet och kommissionen i fråga om Frankrike och Tyskland bara gäller en skillnad på 0,2 procent, även med hänsyn tagen till felfrekvensen i vår statistik.
Vad vi verkligen behöver nu tror jag är en djupgående debatt om reformen av stabilitetspakten; framför allt menar jag att vi måste kombinera en genuin definition inte bara av valutastabilitet utan också av sunda finanser med tillväxt och social stabilitet.
Detta, snarare än enbart stränghet, är den utmaning Europa står inför.
