# ID: svediakorp-gov442236
# author: Markov (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 296
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman, herr kommissionär, herr rådsordförande, mina damer och herrar!
Vi förde en debatt i Strasbourg om stabilitets- och tillväxtpakten så långt tillbaka som den 21 oktober 2002.
Redan då sade jag tydligt att det inte fanns något argument mot att begränsa staternas nya offentliga skuldsättning, under förutsättning att detta var förenat med kravet på att skapa tillväxt och stimulera efterfrågan.
Tillväxt och ökad efterfrågan kan emellertid inte åstadkommas genom sänkning av lönerna eller längre arbetstid, utan genom att lyfta bort skattebördan från grupper med låga eller medelstora inkomster, genom offentliga investeringar, genom utökade företagsinvesteringar och genom ökning av den privata konsumtionen.
Euroområdets finansministrars beslut att tills vidare inställa förfarandet vid alltför stora budgetunderskott mot Tyskland och Frankrike och att ge dessa stater anstånd till 2005 för att nå 3-procentsgränsen för årlig skuldsättning är en loj kompromiss, som inte ändrar på den falska grundpremissen, som innebär att ett strikt fasthållande vid 3-procentsgränsen i ekonomiskt svåra tider får ekonomin att expandera snarare än att krympa.
För att åter stärka investeringarna över hela linjen måste varje reform av stabilitetspakten gå hand i hand med en starkare europeisk politik på det ekonomiska och sociala planet och på sysselsättnings-, skatte- och miljöområdet.
Det måste vara möjligt att använda lån för att finansiera offentliga investeringar, även om detta för en tid leder till ett budgetunderskott över 3-procentsgränsen.
Detta skulle enligt min bedömning vara en hederlig och lämplig handlingsplan, utan vilken vi skulle förlora all trovärdighet och samma problem skulle dyka upp i fler länder varje år.
Ni kanske tänker annorlunda, men min åsikt är att vi bör rätta till misstagen hellre än att skyla över dem med nya.
