# ID: svediakorp-gov442234
# author: Trentin (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 328
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande, mina damer och herrar!
I Ekofins överläggningar tog metoden för samarbete mellan regeringar överhanden över gemenskapsmetoden genom ett alltigenom slappt och slarvigt beslut om att tills vidare skjuta upp förfarandet, och detta utan att man angav några exakta villkor för den tidsfrist Förbundsrepubliken Tyskland och Frankrike fick för att uppnå en budget i balans.
Detta är mycket allvarligt.
Detta är ett betydande prejudikat, som skulle kunna gynna andra länder i framtiden och som, vilket Romano Prodi sade, är till skada för en effektiv samordning och en styrning av den ekonomiska och sociala politiken utifrån transparenta, bindande mål, inte bara i fråga om stabilitet utan också, speciellt nu, i fråga om tillväxt.
Denna händelse tjänar emellertid bara till att förtydliga de brister och motsägelser som fortfarande finns i hanteringen av stabilitets- och tillväxtpakten, där Europaparlamentet fortfarande är uteslutet från varje slags medbeslutandeförfarande.
Händelsen visar tydligt på bristerna i själva formuleringarna i stabilitetspakten, som är mycket mer restriktiva och mekaniska än texten i fördraget, inte minst i fråga om flexibilitetsproblemen.
Detta betyder att unionens institutioner, till att börja med kommissionen, måste tillämpa två fullständigt oförenliga synsätt för att fullgöra de två uppdrag som unionen har gett sig själv inom den ekonomiska och sociala politiken och inom miljöpolitiken.
Jag syftar på Lissabon- och Göteborgsstrategierna, den senare utan bindande mål, och på stabilitets- och tillväxtpakten.
Det är dessa allvarliga brister, vilka också finns i kommissionens initiativ, som förklarar varför man har godtagit en hantering som är flexibel men inte lämplig när det gäller att uppfylla målen för stabilitets- och tillväxtpakten, utan att fastställa specifika minimivillkor som kan motivera den beviljade tidsfristen för anpassning av budgetarna.
Jag syftar på de bindande målen i Lissabonstrategin som måste finnas med bland de villkor som skall uppfyllas vid genomförandet av stabilitetspakten.
