# ID: svediakorp-gov442218
# author: Poettering (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 626
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande, kommissionsledamot Solbes, mina damer och herrar!
Det var ingen bra dag för Europa när Ekofinrådet fattade sina beslut den 25 november 2003.
Det var ingen bra dag för EU-lagstiftningen.
Det var ingen bra dag för EMU.
Det var ingen bra dag för förbindelserna mellan små och stora länder och det var ingen bra dag för den kommande utvidgningen.
De som under nittiotalet försvarade stabilitets- och tillväxtpakten bär nu ansvaret för den skada som har åsamkats den på samma sätt som de som har bidragit till att orsaka skadan.
Vi i vår grupp är fullständigt övertygade om att vi inte kan hantera den europeiska lagstiftningen på ett opportunistiskt sätt.
Så länge det finns europeiska bestämmelser och så länge det finns en europeisk lagstiftning får den inte tänjas utan måste följas.
Vi tror inte att stabilitets- och tillväxtpakten är död – det vore fel att säga det, för det skulle innebära att alla som har brutit mot den går fria från ansvar, både nu och i framtiden.
Stabilitets- och tillväxtpakten har emellertid tillfogats allvarliga skador.
Det vi rent generellt behöver i politiken är förtroende, och EU: s valuta, denna unga europeiska valuta, behöver en alldeles särskild form av förtroende.
Det förtroendet har nu skadats.
Till er, kommissionsledamot Solbes, skulle jag vilja uttrycka vår grupps tacksamhet och uppskattning för att ni kämpade in i det sista.
Ni kanske inte fick majoritet för er sak, men vi är övertygade om att ni hade rätt.
Det kan ibland vara hedervärt att förlora, men i sakfrågan har ni vunnit.
Vi ger också vårt stöd till Europeiska centralbanken och önskar dess ordförande, Jean-Claude Trichet, all framgång när han även framöver kämpar för den europeiska valutans stabilitet.
Vi har nu hört i synnerhet en finansminister framhålla absurda argument för att motivera varför detta underskott krävs just nu för att vi skall skapa tillväxt.
Det här argumentet är helt felaktigt.
Dagens skulder är morgondagens skatter.
Det vi i dag är skyldiga kommer vi att behöva kräva av folket i morgon.
De som i dag drar på sig alltför stora skulder beter sig precis som de som i dag skadar vår miljö, för det är dagens unga generation och de kommande generationerna som kommer att få betala priset.
Vi kräver därför hållbarhet, inte bara genom en måttlig finans- och budgetpolitik, utan även när det gäller miljöpolitiken, och allt detta hänger samman.
Skulder leder till högre räntor och räntor leder till högre inflation.
Det innebär att vi saknar pengar till lågräntelån som gör det möjligt för näringsliv och småföretag att investera, och sedan skapas det inga arbetstillfällen eftersom det saknas finansiering till rimlig ränta.
I slutänden kommer det att bli låginkomsttagarna, det man brukar kalla vanligt folk, som får betala.
En politik som innebär att man drar på sig skulder motverkar därför alla sociala syften, eftersom den mest drabbar dem som har minst.
En sådan politik skadar också förbindelserna mellan länderna i Europeiska unionen.
Vi har sett Portugal och Irland uppmanas att vidta stabilitetsåtgärder – helt riktigt, skulle det visa det sig – och om dessa och andra länder måste göra det, medan andra anser sig vara så stora att de inte behöver vidta sådana åtgärder, då slutar det med att de som följer kriterierna får betala notan för de andra.
Det är därför som det här är en felaktig politik.
Jag skulle uppskatta om ni kunde lyssna.
Jag ber att få tala till punkt.
