# ID: svediakorp-gov442217
# author: Solbes Mira, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 902
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
De senaste månaderna har utvecklingen när det gäller tillämpningen av stabilitets- och tillväxtpakten gått åt olika håll, vilket har skapat en allvarlig institutionell kris.
Dessa händelser är tydliga bevis på att vi behöver stärka den ekonomiska styrningen i unionen.
Problemen har sin grund i att Tyskland och Frankrike upplever allvarliga skatteproblem som kan sammanfattas på följande sätt: alltför stora underskott, som inte bara beror på cykliska faktorer, höga underskott som kan vara skadliga på längre sikt eftersom de utgör ett hot mot de offentliga finansernas hållbarhet då de bidrar till ökade skuldnivåer samtidigt som de förändrade ekonomiska utsikterna ger negativa återverkningar på en potentiell tillväxt.
Mot denna bakgrund och med tanke på att båda länderna minskade sina underskott enligt bestämmelserna i fördraget, sände rådet först en omgång rekommendationer till Tyskland och Frankrike i början av året och uppmanade dem att vidta åtgärder för att komma till rätta med de alltför stora underskottsnivåerna senast i slutet av 2004.
Under andra halvåret i år stod det emellertid klart att de åtgärder som vidtagits av de båda länderna inte skulle vara tillräckliga för att justera 2004 års höga underskott.
Kommissionen genomförde därför de förfaranden som föreskrivs i fördraget och utfärdade nya rekommendationer för att ta hänsyn till den nuvarande situationen.
Som ni vet röstade ett fåtal medlemsstater mot kommissionens förslag i rådet, och i stället nåddes en majoritetsöverenskommelse utanför fördraget, vilket aldrig tidigare har hänt.
Denna överenskommelse, som benämndes ” rådets slutsatser ”, har mycket långtgående konsekvenser, som sträcker sig långt bortom den enkla tillämpningen av pakten i Frankrike och Tyskland.
Kommissionen beklagar djupt att rådet varken har följt andan eller bokstaven i fördraget och stabilitets- och tillväxtpakten, som båda antogs enhälligt.
Vi menar att ett regelbaserat system är den enda möjligheten att se till att åtaganden följs och att garantera likabehandling av samtliga medlemsstater.
Vi måste förstå att rådets beslut kommer att försvåra en strikt tillämpning av fördraget.
Förfarandena gentemot andra länder kommer att påverkas.
Det kommer nu att bli mycket svårt för rådet att anta formella beslut i linje med förfarandet vid alltför stora underskott, vilket även omfattar möjligheten att utfärda tidiga varningar.
Rapporterna om stabilitets- och konvergensprogrammen skulle kunna få minskad betydelse om rådet inte godtar ett system med en sträng multilateral övervakning.
Det faktum att länderna i euroområdet har tillåtits ligga på nivåer över 3 procent i flera år och att de förfaranden som föreskrivs i fördraget och pakten inte har tillämpats kan försvåra en strikt tillämpning av konvergenskriterierna i de nya medlemsstaterna.
Den politiska överenskommelsen i rådet innebär att det krävs mellanstatliga avtal för att hantera vår valuta och utgör ett riskabelt prejudikat inför framtiden.
EG-domstolen kommer förmodligen att behöva klargöra om medlemsstaternas regeringar har befogenhet att införa nya förfaranden, som faktiskt ersätter de nuvarande gemenskapsstrukturer som föreskrivs i fördraget när det gäller vissa aspekter av den ekonomiska politiken.
Vi får emellertid inte glömma att rådets uttalande i slutet av Ekofinrådets möte visar att medlemsstaterna förstår behovet av en överenskommelse om tillväxt och stabilitet samt vikten av att dessa bestämmelser tillämpas på samma sätt över hela linjen.
Oavsett vad som händer kommer kommissionen att fortsätta att tillämpa fördraget och paktens bestämmelser.
Det innebär att samtliga medlemsstater behandlas lika, samtidigt som det utgör en garanti för sunda offentliga finanser i Europa.
Kommissionen kommer att se till att förfarandena tillämpas lämpligt och rättvist.
Samtidigt behöver vi förstärka den ekonomiska styrningen i unionen för att se till att samspelet mellan den inre marknaden och den gemensamma valutan fungerar.
Vi menar att Ekofinrådets beslut visar att det verkliga problemet är bristerna i det nuvarande EU-systemet för ekonomisk styrning.
Kommissionen har för avsikt att ta itu med problemet och kommer efter noggranna överväganden att utarbeta ett program för bättre ekonomisk styrning i EU.
Vi kommer emellertid inte att börja övervägandena från noll, utan vi kommer att följa samma väg som kommissionen har valt tidigare.
I linje med meddelandet av november 2002 om bättre samordning av budgetpolitiken tycks vi behöva analysera hur man på ett bättre sätt kan kombinera disciplin och flexibilitet för att se till att bestämmelserna följs i större utsträckning.
Vi menar bl.a. att större tonvikt bör läggas på hållbarhet och skulder, så att man tar hänsyn till särdragen i varje enskilt land och ökar symmetrin under hela cykeln, genom att framför allt vara mycket återhållsam under konjunkturuppgången.
På så sätt kommer kommissionen att kunna utföra en mer effektiv multilateral övervakning och använda alla tillgängliga medel för att offentliggöra sina yttranden om den ekonomiska och finansiella politiken.
Vi måste höja blicken och se budgetdiskussionerna i ljuset av den nuvarande låga tillväxtpotentialen i den europeiska ekonomin.
Vi behöver därför lägga större vikt vid de offentliga finansernas kvalitet utan att kompromissa bort den långsiktiga stabiliteten och hållbarheten.
Detta innebär att diskussionen om budgetpolitiken måste föras högre upp på dagordningen när det gäller samordningen av den ekonomiska politiken, och att man ger riktlinjerna för den ekonomiska politiken och genomförandet av dessa riktlinjer en mer framträdande roll i syfte att se till att Ekonomiska och monetära unionen fungerar ordentligt och att Lissabonmålen uppfylls.
Parlamentets aktiva deltagande kommer att vara avgörande för denna process.
