# ID: svediakorp-gov442210
# author: Antonione, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 778
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Jag tror att vi redan har överskridit den tid vi fått oss tilldelad, och därför skall jag nu, för att inte stjäla ytterligare tid från nästa debatt, försöka fatta mig mycket kort.
Inledningsvis, och med tanke på att Graham Watson och andra som velat diskutera Guantanamofrågan är närvarande, vill jag lämna några kommentarer om detta.
Från det italienska ordförandeskapets sida, och därmed från Europeiska unionens, måste jag säga att vi vid varje möjligt tillfälle – senast direkt till Colin Powell vid mötet i Bryssel – till de amerikanska myndigheterna har understrukit EU: s och allmänhetens oro kring denna fråga, som otvivelaktigt ger oss mycket att tänka på och oroas över.
Jag vill också påpeka att även vissa journalister vid den gemensamma presskonferensen ställde frågan direkt till Colin Powell, som offentligt åtog sig att ge ett svar och granska frågan, det vill säga att ge ett svar på de specifika farhågor som togs upp.
Jag måste därför upprepa att detta har uppmärksammats och att det säkerligen kommer att fortsätta att uppmärksammas även i framtiden.
För det andra vill jag, när det gäller diskussionerna om regeringskonferensens arbete, - – eftersom detta är min sista chans att som företrädare för Europeiska unionens nuvarande ordförandeskap tala till parlamentet – ta tillfället i akt och tacka kammaren, tacka er alla för ert bidrag till det italienska ordförandeskapets arbete och strävanden.
Det har varit ett gediget bidrag som naturligtvis har inneburit en hel del kritik och många förslag, men också, får jag erkänna, många uppskattande kommentarer, som alltid är glädjande och bidrar till att lätta de ibland tunga bördor som överfulla agendor kan innebära.
Som jag sagt gör vi detta med vetskap om att resultatet, om det blir positivt, inte bara blir positivt för det italienska ordförandeskapet utan för oss alla, eftersom den anda som leder oss är en anda i överensstämmelse med den europeiska andan.
Om vi misslyckas, blir det otvivelaktigt ett misslyckande för oss alla.
Jag är fortfarande optimist, och jag måste säga att mot bakgrund av debatten i Neapel och dagens sammanträde tror jag att vi kan se fram emot den 12 och 13 december med förtröstan, grundat på det faktum att det finns tecken på att någon slags positiv lösning kan uppnås.
När det gäller enskilda punkter är det svårt för mig att gå in på dem i detalj nu, men låt mig ta upp några allmänna punkter: För det första vill jag bekräfta att vi försöker bibehålla största möjliga överensstämmelse med konventets text, som för oss är utgångspunkten.
Som ni vet har alla nivåer deltagit i konventet: ledamöter i nationella parlament och Europaparlamentet, regeringsledamöter och företrädare för det civila samhället.
Resultatet är helt klart ett mycket viktigt dokument som vi strävar efter att förbättra, men som vad oss beträffar är den utgångspunkt från vilken vi skall få fram det färdiga resultatet.
Vi kommer inte att godta urvattnade kompromisser och vi kommer att undvika kohandel, som det har kallats för under den senaste timmen.
Det är normalt att det blir förhandlingar.
Jag skulle inte vilja nedvärdera dessa förhandlingar eftersom de intressen som varje land representerar otvivelaktigt är värdiga och viktiga intressen.
Förhandlingarna kan vara intensiva, men jag tror att den anda som leder oss och som jag har sett bland alla som deltagit först i konventet och sedan under regeringskonferensen är betecknande för det faktum att alla hoppas på ett stort och värdigt slutresultat.
När det vidare gäller att skydda Europaparlamentets och de nationella parlamentens prerogativ kan jag bekräfta att det italienska ordförandeskapet anser detta vara mycket viktigt, och än mer så när vi håller på att bygga upp ett fördrag med grundlagsgiltighet, eftersom vi, om det inte finns någon koppling till den primära demokratikälla som är knuten till parlamentet, utan tvivel i slutändan kommer att göra något som inte är positivt.
Jag vill än en gång tacka er för ert bidrag och jag hoppas att Silvio Berlusconi, som tillsammans med Franco Frattini kommer till parlamentet för att rapportera om regeringskonferensen veckan efter det att den avslutas, kommer att kunna ge er goda nyheter och att ni då kommer att kunna ge uttryck för er uppskattning eller kritik så att alla sedan, som vi har önskat, kan samlas för att fira ett resultat som vi alla hoppas kommer att vara mycket positivt.
