# ID: svediakorp-gov442187
# author: Ribeiro e Castro (UEN ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 499
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr ordförande, mina damer och herrar!
Liksom Daniel Marc Cohn-Bendit anser jag att det inte är någon brådska, eftersom man i Niceförklaringen, där hela skeendet började, planerade regeringskonferensen 2004, och jag tror att en bra och långvarig överenskommelse, som det tar lång tid att uppnå, är bättre än en dålig överenskommelse som man åstadkommer snabbt.
Men jag måste erkänna det italienska ordförandeskapets förtjänster och de framsteg som förefaller ha påbörjats i Neapel.
Neapel representerar ett mycket positivt steg i regeringskonferensens utveckling, som jag hjärtligt gratulerar det italienska ordförandeskapet till, och som har gett anledning till positiva förväntningar på många områden.
Det vore extremt skadligt om man nu skulle gäcka dessa förväntningar.
Det gjordes också framsteg när det gällde att bevara bestämmelsen om en kommissionär för varje medlemsstat med full och jämlik status.
De begränsningar som åläggs rådets ordförande kan välkomnas, liksom skapandet av ett mångskiftande system för de roterande ordförandeskapen i de olika rådsgrupperingarna, vilket ersätter den obehövliga elimineringen av det roterande ordförandeskapet.
Jag välkomnar avvisandet av de s.k. ” förenklade ” metoderna för att revidera fördragen, vilket skulle innebära att den traditionella modellen med internationell och konstitutionell lagstiftning missbrukas.
När jag väl har sagt detta, finns det emellertid fortfarande några punkter som ger anledning till oro, och där vill jag vädja till Europas ledares sunda förnuft och till det italienska ordförandeskapets fantasi.
För det första måste principen om gemenskapsrättens företräde klargöras, på ett sätt som inte förstör själva principen om nationell suveränitet.
För det andra måste öppenheten i rådets lagstiftningsarbete garanteras, eftersom utsikten till ett lagstiftande råd tyvärr förefaller ha övergetts.
För det tredje måste övergångsklausulerna bli föremål för begränsningar och avsevärd försiktighet.
De får inte betraktas som ett medel för att återigen etablera s.k. förenklade metoder – vilka enligt min åsikt också är inkorrekta – för att revidera fördragen.
Vidare finns det inget behov av att använda detta alltför ” framsynta ” ordförråd, där orden ” minister ” eller ” konstitution ” ingår.
Problemet med att erkänna det kristna arvet, det judisk-kristna arvet, tillsammans med andra delar av Europas historiska och andliga arv, måste också lösas, och institutionernas sekulära natur måste bekräftas.
Man måste vara väldigt intolerant och fördomsfull för att inte godta förslaget från det italienska ordförandeskapet.
Jag vill säga några ord om omröstningen med kvalificerad majoritet, vilket Spanien och Polen förefaller betrakta som ett hinder: vi är positiva till en paritet (60 plus 60 procent).
Spanien måste förstå att landet är det största av de medelstora länderna, och inte det minsta av de stora länderna.
Europa behöver fler medelstora länder, inte fler länder som är besatta av idén att de är stora.
Detta är mycket viktigt för utvecklingen av EU: s gemensamma intressen.
