# ID: svediakorp-gov442183
# author: Hänsch (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 717
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Som inledning vill jag ge det italienska ordförandeskapet ett erkännande för dess intensiva ansträngningar under regeringskonferensens förhandlingar för att hålla sig så nära konventets text som möjligt och också för att erbjuda lösningar som går utöver detta.
Låt mig ge två exempel: den uttryckliga hänvisningen till lika möjligheter för kvinnor och män som en av Europeiska unionens värderingar kom inte från konventet.
Ert förslag, och godkännandet av detta, innebär framsteg, och det är något som vi bör klargöra.
Ert förslag att beslut inom särskilda områden av gemenskapens utrikes- och säkerhetspolitik på vissa villkor bör fattas genom omröstning med kvalificerad majoritet går utöver det som konventet föreslog, och det är något som jag tydligt vill understryka för att klargöra den mycket positiva roll som ni spelar i sammanhanget.
Jag måste emellertid tala om för Elmar Brok, som inte längre är närvarande, att det som ni föreslagit med avseende på Europeiska centralbanken inte inkräktar på bankens oberoende.
Det sträcker sig inte längre än det som vi önskar oss för andra områden, nämligen att beslut i särskilda tekniska frågor bör kunna fattas genom ett förenklat förfarande, och det betyder att om stats- och regeringscheferna vill ändra något, så måste de göra det enhälligt.
Enhälligheten kvarstår; det enda är att om vi vill ordna upp tekniska frågor, behöver vi inte sätta i gång hela förfarandet med att revidera fördragen och konstitutionen.
Herr rådsordförande!
Jag tror att vi alla betraktar detta som en mycket viktig punkt, och jag vill även be ordförandeskapet att se det ur den synvinkeln.
I fråga om parlamentets budgeträttigheter, både när det gäller budgetplanen på medellång sikt och den årliga budgeten, så kan och vill vi inte godta något mindre än det som vi redan har.
Något sådant kan inte godtas av ett demokratiskt valt parlament, och vi kommer att motarbeta det med alla medel som står till buds.
Jag kan tillägga att jag välkomnar kommissionens otvetydiga ställning på denna punkt.
Vi kanske inte alltid befinner oss på samma sida, men i detta fall, herr kommissionsordförande, är vi glada för ert stöd, för vi har ganska få allierade i denna fråga.
Jag är glad att både ni och ordförandeskapet i rådet hör dit.
Det finns ytterligare en punkt som jag vill ta upp.
Jag är också kritisk när det gäller Neapel.
Liksom Tysklands utrikesminister Joschka Fischer var även jag mycket mer nedstämd när jag åkte från Neapel än när jag åkte dit.
Jag oroar mig för att vi har flera oavklarade frågor som sedan måste pressas in i stats- och regeringschefernas paket och att vi till slut kommer att upprepa ” natten i Nice ” och den kompromissen, inte enbart när det gäller den minsta gemensamma nämnaren, utan också en samling kompromisser som fullständigt saknar inbördes sammanhang och som motsäger varandra.
Risken att Nice skall upprepas i Bryssel den 13 december har ökat efter Neapel.
Jag befarar att vi i slutändan får denna egendomliga lausul.
Herr rådsordförande!
I över tio år, alltsedan Maastricht, har detta verkligen varit stats- och regeringschefernas klassiska flyktbeteende.
I Maastricht sade vi att vi behövde ena Europa politiskt.
Vi sköt upp det och beslutade att vi skulle göra det senare.
Sedan kom Amsterdam, och därefter de berömda resterna från Amsterdam.
Dessa hänsköts till Nice, där ni inte kunde ordna upp det, utan vi vidarebefordrade det till konventet.
Nu har konventet lagt fram ett förslag.
Herr rådsordförande!
Jag ber er, gör inte om samma sak igen!
Situationen blir inte bättre.
Om det lämnas fler rester kvar efter något som helst beslut som tas den 13 december, så kommer den europeiska allmänheten som helhet att betrakta det som att de europeiska stats- och regeringscheferna misslyckats.
Herr rådsordförande!
Jag uppmanar er att förhindra ett sådant misslyckande.
De kommer att dömas inte bara efter sin förmåga att nå resultat, utan också efter sin förmåga att propagera för en lösning – och det gäller även er.
