# ID: svediakorp-gov442148
# author: Meijer (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 339
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Under en tidigare debatt om Aceh, den 5 juni, påpekade jag att gränsdragningen i utvecklingsländerna till stor del var de europeiska kolonialväldenas verk.
I det här fallet får vi nu se följderna av den nederländska erövringen av Aceh för över hundra år sedan.
Folkgrupper som hamnade innanför stora och mäktiga grannars gränser löper risk att för all framtid bli andra eller tredje klassens medborgare, utestängda från ledande befattningar, från möjligheten att ta en aktiv del i politiken och utan att kunna utnyttja sina egna naturresurser.
Enda sättet att skydda sådana folkgrupper är ett stort mått av självstyre, eller att de bryter sig ur landet.
Ju fler soldater som sätts in för att med terror förhindra en sådan tänkbar utbrytning, desto mer förhatliga gör de sig själva, och desto svårare blir det för de styrande att försonas med övriga folkgrupper.
Så bereds jordmånen för separatiströrelserna.
I Indonesien försöker den hårt trängda regeringen att göra sig populär hos javaneserna genom att visa att den behandlar övriga folkgrupper med fast hand och ger armén fria händer.
Det är jämförbart med läget på Sri Lanka, som vi debatterade under en tidigare punkt på föredragningslistan.
Presidenten behöver kriget för att hålla sig kvar vid makten.
Ömsom förhandlas det, ömsom följer hårdhänta militärinsatser.
Flyktingar från Aceh har berättat för mig hur hopplös situationen har blivit.
Ingen som deltog i fredssamtalen i Japan kan längre tryggt resa in i Indonesien.
Östtimor åskådliggör vilka förödande följder en sådan politik, förd av en tidigare president, kan få.
Europa bör inte slå sig till ro med den nuvarande hopplösa situationen, och inte prioritera handelsförbindelserna med Indonesien – särskilt inte de vapenleveranser som återupptogs 2001 – framför mänskliga rättigheter.
Situationen är alarmerande och vi måste se till att dessa indonesiska folkgrupper får en chans till självstyre och frigörelse, och att de inte besegras militärt, förtrycks eller fördrivs.
