# ID: svediakorp-gov442146
# author: Bowis (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 335
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
För mig är detta inte en debatt om vad som är rätt eller fel i kampen för självständighet i Aceh.
Det är inte heller en kritik av Indonesiens rätt att ingripa för att upprätthålla lag och ordning, så länge landet inte tillåter brott mot mänskliga rättigheter att förövas av sina styrkor förstås.
Det är en debatt om den allt större humanitära krisen.
Som vi vet bor de flesta av Acehs 4,2 miljoner invånare utanför de två största städerna.
Dessa människors tillgång till mat, vatten och elektricitet har skurits av, liksom deras kommunikationer.
Det är omöjligt att bedriva sjukvård och utbildning.
Femhundra skolor har bränts ned, tusentals människor har flytt från sina hem och guvernör Puteh säger att arbetslöshet och fattigdom nu har nått alarmerande höga nivåer.
Vi är oroliga över de mänskliga rättigheterna, och jag skulle vilja ta upp två frågor.
Den första är att 77 lokala ledare har bytts ut mot militära befattningshavare, och den andra är att det bland dem som är aktiva i Aceh finns personer som generalmajor Damiri, överste Suratman och andra som dömts för brott mot mänskligheten i Östtimor.
De är i tjänst i Aceh.
Kofi Annan har vädjat till Indonesien att trygga tillgången till humanitärt bistånd och människorättsorganisationer.
Han har rätt.
Hindren mot detta finns i presidentdekret 43 / 2003, som säger att internationella och lokala icke-statliga organisationer inte får utöva verksamhet som strider mot målen i bestämmelserna om ett militärt undantagstillstånd.
Det är en övergripande föreskrift som förvärrar den humanitära krisen.
Det är inte acceptabelt att all hjälp måste gå genom de indonesiska myndigheterna, och inte heller att de icke-statliga organisationernas verksamhet begränsas till Banda Aceh.
Slutligen uppmanar vi Indonesien att omedelbart undersöka försvinnandet av människorättskämpen Abdussalam Deli och mordet på hans kollega Raja Ismail.
Jag hoppas att kommissionen och rådet kommer att ställa sig bakom vår strävan.
