# ID: svediakorp-gov442131
# author: Santini (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 648
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag skulle vilja tacka de parlamentsledamöter som har lagt fram denna muntliga fråga inför kammaren, även om jag tycker att sättet det gjorts på är för milt och vagt med tanke på hur allvarlig och komplicerad frågan som väckts är.
Kommissionsledamot Kinnocks svar, som också var för försiktiga, närapå skamsna, bekräftar att den instabilitet som vi fördömer är verklig och problemen likaså.
Vi ställde dessutom redan den 9 oktober 2003 en skriftlig fråga: jag var den förste som skrev under den, men den signerades av 48 parlamentsledamöter från alla de politiska grupperna.
Frågan handlade på ett mycket mer detaljerat och specifikt sätt om oron från dem som arbetar, vissa sedan många år, på informationscentrer, Info Point- och Carrefour-kontor, alla EU: s informationskontor.
Eftersom vi fortfarande inte har fått något skriftligt svar, åtminstone inget som jag har sett, tar jag mig friheten att snabbt gå igenom punkterna i frågan.
Inledningsvis betonades hur Europaparlamentet, precis som det gör idag, ofta har uppmärksammat hur viktigt det är att dessa nätverk för informations- och kommunikationspolitiken upprättas i mer eller mindre alla medlemsstater.
Kommissionen intog en liknande ståndpunkt och detta i två officiella dokument: meddelandet KOM (2001) 354 och meddelandet KOM (2002) 350, som avslutades med nästan samma ord, med innebörden att Info Point-kontoren, informationscentren och Carrefour-kontoren är ovärderliga med sin erfarenhet, flexibilitet och omedelbara närhet till civilsamhällets företrädare och till medborgarna.
Till och med Romano Prodi lovordade särskilt dessa institutioner i ett svar på en annan fråga den 27 september 2002.
Inte bara det, han sade att kännedomen om Europeiska unionens föreslagna åtgärder och genomförda projekt nu ökar tack vare informationsnätverken.
Det är därför vi är desto ledsnare och mer förbryllade när vi läser det brev av den 29 september 2003 i vilket GD Press, i motsats till alla dessa fina löften, meddelade de nationella strukturer som har hand om dessa nätverk att ett förlängt avtal för 2004 inte skulle innehålla rätten till stöd, medan kommissionen i framtiden enligt textens lydelse vill undersöka nya samarbetsformer.
Som kommissionsledamot Kinnock sade beror allt detta på att budgetförordningarna nr 1605 och nr 2342 trädde i kraft den 1 januari 2003.
Detta är en helt ny situation som gör att frågan uppstår om nätverken överhuvudtaget kommer att finnas kvar och i vilket fall som helst drastiskt minskar möjligheten till dialog med medborgarna vid just en tid då denna dialog tvärtom borde ökas.
Herr kommissionär, det finns ett stort behov, ja, en oändlig törst efter kunskap – som andra ledamöter har uttryckt det, även från oppositionens sida – i en tid då vi närmar oss Europavalen, då den europeiska konstitutionen tar form och då utvidgningen snart äger rum, vilket förstås innebär att detta informationsbehov kommer att öka ännu mer.
Jag skulle dock vilja betona behovet av ett omedelbart svar på de spörsmål som ställdes i den skriftliga frågan.
Vad tänker kommissionen göra för att handla i god tid, till exempel för att ge rättskapacitet åt Carrefour-kontor och Info Point-kontor genom att tillämpa artiklarna 54, 55 och 185 i rådets förordning nr 1605 / 2002?
Framför allt krävs dock ett omedelbart svar under 2004, det räcker inte att säga att ” vi ger garantier för ett år, men vi är inte säkra för en längre tid än så ”.
När jag säger detta tänker jag främst på de ekonomiskt mest missgynnade områdena, på Carrefour-kontoren på landsbygden, särskilt i bergstrakter, där de ofta är de enda oersättliga informationskällorna och ett tecken på att den europeiska institutionen är nära folket, i synnerhet i dessa mest missgynnade områden.
