# ID: svediakorp-gov442092
# author: Berthu (NI ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 228
# sentences: 6
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


I Europaparlamentet är man rasande över det initiativ som de nationella finansministrarna har tagit genom att uppmana regeringskonferensen att genomföra en genomgripande revision av bestämmelserna för budgetarbetet i utkastet till en konstitution för Europa.
Enligt parlamentet vill ministrarna minska dess inflytande och återupprätta medlemsstaternas.
I själva verket finns det större anledning att vara rasande över det utkast som konventet har gjort, där man under påverkan av de europeiska institutionerna i sina artiklar om unionens finanser har lyckats baka in en väldig ökning av Europaparlamentets befogenheter i fråga om budgeten genom att tilldela detta samma befogenheter som de nationella parlamenten, med undantag för rätten att påföra skatter; dessutom har det uppdragit åt rådet att lagstifta om de ” modaliteter ” som rör unionens egna resurser, vilket ger öppningar för ytterligare utveckling i riktning mot befogenheter att höja skatterna.
I den utsträckning som unionen finansieras av medlemsstaterna – och här har vi en utmärkt regel – är det bara rätt och riktigt att de skall ha sista ordet i fråga om budgeten, eller åtminstone om de fleråriga budgetramarna.
Om detta inte vore fallet skulle det stå Europaparlamentet fritt att rösta för utgifter som motsvarar dess egen uppblåsta uppfattning om sina befogenheter.
Därför anser vi att finansministrarnas initiativ är berättigat, och därför har vi vägrat att stödja Europaparlamentets resolution.
