# ID: svediakorp-gov442047
# author: Kinnock, Neil, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 811
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag skulle kort vilja kommentera den gemensamma debatten.
För det första för att kunna tacka parlamentsledamöterna, föredragandena och de övriga deltagarna i diskussionen denna morgon, och också för att uttrycka min uppskattning för allt det arbete som har lagts ned på de frågor som har varit ämnet för den gemensamma debatten.
För det andra vill jag klargöra kommissionens ståndpunkt i ett antal frågor som gäller de tre betänkandena, och för det tredje skall jag kommentera ett antal frågor som har tagits upp.
Vad gäller Lennart Sacrédeus betänkande instämmer jag kraftfullt i hans betoning av vikten av dialog mellan kulturer och civilisationer som ett bidrag till fred och samförstånd.
Jag påminns om Abba Ebans svar när han fick frågan om varför han alltid försökte få till stånd en dialog med sina fiender.
Han förklarade att det var därför att hans vänner ju redan höll med honom.
Detta är en god princip när det gäller att driva internationella frågor.
Jag är säker på att Sacrédeus håller med om detta.
Man kan faktiskt säga att det inte är någon dålig definition av det ibland önskvärda förhållandet mellan parlamentet och kommissionen.
Jag vill också tillägga, som svar till Sacrédeus, att jag har förstått att fyra ytterligare ändringsförslag har lagts fram som inte har fått stöd eller föreslagits av föredraganden.
Om de antas skulle dessa ändringsförslag, nummer 16, 17, 18 och 19, radikalt förändra kommissionens förslag.
Effekten skulle bli att möjligheten öppnades att bevilja bidrag utan att någon inbjudan att lämna projektförslag gjorts.
Det skulle undergräva principerna för öppenhet och likabehandling, för att inte tala om principerna för ordning i parlamentet, vilket alltid är önskvärt – även om jag förstår att det är svårt då folk kommer in.
Som svar på Bárbara Dührkop Dührkops specifika kommentar angående offentliggörandet av anbudsinfordringar i Europeiska unionens officiella tidning i går, måste jag informera henne om att kommissionen var tvungen att göra detta för att rätta sig efter den tidsgräns som fastställts i budgetförordningen, och som föreskriver att ansökningar om administrationsbidrag skall vara inlämnade senast den 31 december.
Jag vet att hon har ett kraftfullt argument om denna åtgärds rättsliga status.
Om hon inte har tid att delta i denna debatt hoppas jag att hon kommer att kunna ta upp ärendet med de berörda enheterna inom kommissionen för att få en tydlig förklaring.
I fråga om Rodi Kratsa-Tsagaropoulous betänkande måste jag tillägga att kommissionen för att uppnå konsekvens också måste förkasta de senare ändringsförslagen: 21, 23, 25, 27, 31 och 32.
I fråga om Heide Rühles betänkande är jag rädd att ett tryckfel hade smugit sig in i förteckningen vi fick, och jag måste meddela att kommissionen även förkastar ändringsförslag 18.
Vad som är viktigare är att jag vill meddela Rühle att skälet till att kommissionen förkastar ändringsförslagen 35, 36 och 37 är att de skulle äventyra ett snabbt antagande av förslaget eftersom enhällighet krävs i rådet.
Jag vet att hon instämmer med kommissionen om att förseningar bör undvikas när så är möjligt.
Dessutom skulle oundvikligen en lång diskussion uppstå om vilka potentiella bidragsmottagare som skulle tas upp på förteckningen.
Med tanke på att förslaget i grunden är av teknisk natur måste kommissionen garantera kontinuiteten för bidrag till befintliga verksamheter, vilka klart saknar rättslig grund.
All utvidgning av förslagets tillämpningsområde kan sannolikt komma att äventyra detta mål, som jag vet är ett mål som delas av Heide Rühle.
Kommissionen förstår dock tanken bakom ändringsförslaget, och kan komma att ta hänsyn till ändringsförslag 35 när den arbetar fram ett förslag till möjlig utvidgning av programmet.
Jag vet att Heide Rühle kommer att utnyttja en sådan möjlighet.
Till Christa Prets, som tillsammans med många andra talare i debatten lämnade ett mycket värdefullt bidrag, vill jag säga att en överenskommelse har nåtts med rådet om att vi skulle kunna lägga till en klausul i den rättsliga grunden som tillåter retroaktivitet i finansieringen av administrationsbidrag från och med januari 2004.
Frågan om öronmärkning, som har tagits upp av flera ledamöter denna morgon, diskuterades vid förra veckans trepartsmöte.
Rådet föreslog att bidragsmottagarna bör räknas upp i en förteckning som bifogas varje program för 2004.
Från och med 2005 kommer offentliga inbjudningar att lämna projektförslag att göras, och dessa kommer att stå öppna för alla organisationer.
Kommissionen har beslutat att rätta sig efter detta förslag som en realistisk kompromiss.
Detta måste ses i sammanhanget med den allmänna strävan att finna lösningar för samtliga sju förslag.
Kommissionen har kompromissat angående programmens löptid, som vi föreslog att begränsa till slutet av 2006.
