# ID: svediakorp-gov442030
# author: Fraisse (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 488
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Utan att vilja gå i polemik med vår föredragande måste jag betona att europeiska lobbygrupper enligt min uppfattning är en utmärkt källa till information och samordning i ett antal frågor som uppstår i Europeiska unionens länder.
Jag vill därför ge ett erkännande åt arbetet inom denna lobbyverksamhet.
Även om jag vill undvika en diskussion om denna punkt skall jag ändå börja med att betona följande: Om vissa ledamöter – och jag instämmer med föregående talar här – kräver att programmet för kvinnor skall utökas, beror det på att de genom sin dialog med de aktuella föreningarna är medvetna om att huvudproblemet ligger i hur de arbetar, oavsett vilken nytta Europeiskt kvinnoforum gör.
För alla föreningar gäller att om de skall kunna arbeta som sig bör måste verksamhetens mål vara tydliga, och de måste kunna organisera sig.
Jag vill därför starkt betona hur viktigt det är att vi inte finansierar en särskild tilldragelse som arrangeras av en förening eller en grupp av föreningar.
Vi bör i stället använda våra medel för att se till att dessa föreningar arbetar under gynnsamma förhållanden.
Låt mig tillägga att det också är av grundläggande betydelse i sammanhanget att vi öppnar oss mot de nya medlemsstaterna och tredje länder.
När jag ser tillbaka på min erfarenhet från de senaste fyra åren som ledamot i utskottet för kvinnors rättigheter och lika möjligheter, inser jag att vi har breddat omfattningen av våra intressen avsevärt.
Detta är en annan nyckelfråga.
Vi har rört oss mot nya verksamhetsområden, inte bara genom de betänkanden vi utarbetat på eget initiativ, utan även på grund av att frågan om kvinnors rättigheter är berättigad inom alla verksamhetsområden, vilket också slås fast i stadgan om de grundläggande rättigheterna.
Vi har därför arbetat med betänkanden om kvinnors hälsa, kvinnor och idrott, om informationssamhället och om våld mot kvinnor.
Alla dessa betänkanden visar att det finns ett behov av att intressera sig för utvecklingen av medel till föreningar, eftersom vart och ett av dessa nya områden som vi nu fokuserar på också utvecklas.
Detta är anledningen till att jag – och detta är min sista punkt, som huvudsakligen vänder sig till kommissionären – fortfarande är mycket förvånad över att Europeiska kommissionen inte stödde kommissionär Diamantopoulous förslag till ett direktiv om att genomföra artikel 13 i EG-fördraget, såsom den ändrats genom Amsterdamfördraget.
För tre år sedan antogs rasismdirektivet på grundval av artikel 13.
Direktivet om diskriminering av kvinnor har just undergrävts, samtidigt som vi håller på med att bredda våra horisonter.
Jag förstår inte hur kommissionen kan vara så förbehållsam, särskilt när det gäller media, en sektor där vi verkligen behöver föreningarna och deras stöd för att bekämpa alla former av diskriminering.
