# ID: svediakorp-gov442029
# author: Dybkjær (ELDR ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 849
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Rent formellt gäller de tre betänkanden vi i dag diskuterar frågor om den rättsliga grunden.
Den allmänna inställningen har därför också varit att det inte var budgeten och dess innehåll som var uppe till diskussion.
Det var snarare fråga om att få ordning på den rättsliga grunden.
Självfallet måste vi få ordning på den rättsliga grunden.
När det gäller två av betänkandena sker detta med hjälp av artikel 308 och detta visar på sätt och vis betydelsen av artikel 308.
Vi måste ha en sådan artikel om frågor plötsligt skulle uppstå som exempelvis behöver ordnas upp.
Å andra sidan får samma artikel naturligtvis inte heller missbrukas, vilket det ibland kanske har funnits en tendens till.
I verkligheten är emellertid betänkandena mycket mer än bara en fråga om att formellt få ordning på den rättsliga grunden.
I verkligheten är det fråga om något som är mycket politiskt: för det första en maktkamp mellan EU: s institutioner, och för det andra våra förbindelser med människor i den europeiska demokratin inom och utanför Europa.
En hel del har redan sagts om den första frågan.
Jag vill i vilket fall som helst göra en allmän kommentar, nämligen att det är slående att kvinnornas program är kortast.
Ursäkta mig, men jag tror inte att kommissionen har kommit med någon särskilt bra förklaring, för allt som har sagts om kandidatländerna kan rättmätigt sägas om alla tre programmen.
Jag är därför av den uppfattningen att vartefter arbetet fortsätter kanske viss tanke bör ägnas åt varför i hela friden kvinnor som vanligt måste befinna sig i den mest sårbara situationen.
Jag måste säga att det är så jag uppfattar inställningen.
När det gäller den andra frågan vill jag säga att jag kommer från ett land som varit medlem i EU sedan 1972.
Vi har då och då undersökt den allmänna opinionen när det gäller EU och har haft en hel del folkomröstningar, och vi vet att om vi inte ser till att människor tar mer aktiv del i EU, både när det gäller inhemsk demokrati och i förhållande till andra länder, kommer inte projektet att lyckas på längre sikt.
Det blir någonting bortom människornas horisont, och det finns en risk för att de till slut inte känner sig särskilt hågade inför projektet.
Det är därför otroligt viktigt att vi börjar arbeta för att göra människor delaktiga i detta arbete.
Jag är lite oroad över att kvinnor uttryckligen har givits det kortaste programmet.
Jag skulle återigen vilja säga att erfarenheter från mitt eget land visar att det är kvinnorna som är mest skeptiska mot projektet.
Det kan finnas en rad förklaringar till detta, men det är inget jag kan gå in på nu, eftersom jag inte har tid.
Just av den anledningen är det emellertid otroligt viktigt att även kvinnoorganisationerna kan arbeta i en stabil situation, så att de inte måste använda all tid enbart till att skaffa fram pengar för sitt arbete.
Jag skall bara kommentera de olika betänkandena.
Det första gäller en mycket viktig fråga, vilket föredraganden också betonade i själva betänkandet, nämligen EU: s förbindelser med andra länder, och vi kan för varje dag se att det blir allt viktigare att öka förståelsen för att det finns andra kulturer än den särskilt konventionella kultur som är mest spridd i Europa.
I det sammanhanget undrar jag bara om detta program skulle göra det möjligt för kandidatländerna att verkligen delta på grundval av dessa kriterier.
Jag skulle vilja be den ansvariga kommissionären att titta på det här, eftersom vi vet att kandidatländerna i grund och botten använder sitt utvecklingsstöd till förmån för grannländer snarare än för länder som ligger längre bort.
Det finns därför kanske inte så mycket grundläggande material att arbeta med i kandidatländerna när det gäller förbindelserna med tredje land.
Det andra betänkandet gäller frågan om samhällsengagemang, vilket jag redan hänvisat till.
Jag vill ändå betona att detta ständigt måste utvecklas så att vi kan se till att inte bara de icke-statliga organisationerna utan också folk i allmänhet får möjlighet att delta i arbetet.
På så sätt kan vi öka förståelsen för de bra saker som EU kan erbjuda.
I det sammanhanget är det också otroligt viktigt att inte bara traditionella organisationer är inblandade, utan även organisationer som tar mycket breda kulturella initiativ.
Jag tror att detta är ett av sätten att få saker och ting att hända.
Avslutningsvis kommer jag till frågan om programmet för kvinnor.
Jag deltog i ett visst konstruktivt samarbete med föredraganden innan betänkandet offentliggjordes, men det finns stora meningsskiljaktigheter i utskottet.
Det är därför flera av oss som faktiskt röstar för att utöka programmet och för ett antal andra ändringsförslag som jag hörde att kommissionen hade avvisat, men för vilka vi ändå hoppas att en majoritet kan uppnås.
