# ID: svediakorp-gov442021
# author: Kinnock, Neil, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,668
# sentences: 105
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Eftersom detta är en gemensam debatt, är de dåliga nyheterna att jag måste bli ganska mångordig.
De goda nyheterna är att jag skall fatta mig så kort jag kan, dock utan att undvika att svara på de detaljerade frågor som har tagits upp av parlamentsledamöterna i deras verksamhet, och som jag vet är ett resultat av deras hårda och intensiva arbete.
Som parlamentsledamöterna känner till arbetade de tre EU-institutionerna gemensamt under 2002 för att uppnå en ny budgetförordning som kommer att träda i kraft den 1 januari 2003.
Förordningen ger bland annat tydliga ramar för de bidrag med vilka vi stöder ett stort antal europeiska organisationer i deras dialog med de europeiska medborgarna.
I förordningen stadgas också att varje ekonomiskt beslut måste ha en rättslig grund för att vara motiverat.
Detta krav är särskilt relevant för de bidrag som har finansierats via poster vilkas plats i budgetstrukturen, budgetens så kallade A-del, innebar att de kunde inkluderas i de administrativa utgifterna och alltså kunde användas på ett sätt som saknar tydlig rättslig grund.
Den ändring av budgetstrukturen som införts i den nya budgetförordningen innebär att dessa bidrag inte längre inkluderas i de administrativa utgifterna, vilket innebär att bidragen nu måste ha en rättslig grund.
Det var mot bakgrund av detta nya krav som kommissionen i maj 2003 lade fram sju förslag till nya rättsliga grunder.
Dessa åtföljdes av ett meddelande från Michaele Schreyer där det allmänna sammanhanget betonades och enhetliga lösningar på allmänna problem presenterades.
Kommissionen välkomnar detta betänkande av Lennart Sacrédeus och värdesätter att författarna och parlamentet har prioriterat behandlingen av kommissionens förslag.
Med parlamentets yttrande bör beslutet nu kunna träda i kraft under 2004, och efter inbjudan att lämna projektförslag bör urvalet av nästa års mottagare av administrationsbidrag kunna inledas.
Det mål som parlamentet och rådet enades om vid förlikningen den 16 juli var att de rättsliga grunderna för bidrag som inte hade denna täckning skulle träda i kraft 2004.
Den rättsliga grund som presenteras i dag, tillsammans med sex andra förslag som gäller bidrag, är viktig eftersom den är en direkt följd av de nyheter gällande bidrag som finns i den nya budgetförordningen, och eftersom den är fast förankrad i de grundläggande principerna om öppenhet för och likabehandling av potentiella bidragsmottagare.
Merparten av de ändringsförslag som föreslås i parlamentets resolution kan godkännas av kommissionen och överensstämmer i stort med kommissionens förslag.
Kommissionen anser dock att det är lämpligt att begränsa bidragsbeloppet till 70 procent av de bidragsberättigande kostnaderna i stället för 80 procent.
Likaså anser kommissionen att en avvikelsegrad på 10 procent per år är att föredra framför en på 2,5 procent.
Vår åsikt är att båda dessa krav är säkerhetsåtgärder som delvis kommer att bidra till att garantera en bärkraftighet och uppmuntra bidragsmottagarna att aktivt söka alternativa och kompletterande intäktskällor.
Något som bör nämnas är behovet av att garantera samstämmighet mellan förslaget till rådets beslut och budgeten.
I det preliminära budgetförslaget föreslog kommissionen en omgruppering till en och samma budgetpost av belopp som i 2003 års budget är fördelade på fyra poster i kapitel A-30.
Det är den framtida rättsliga grunden för denna enskilda post, enligt kravet i den nya budgetförordningen, som är det förslag till beslut som läggs fram i parlamentet i dag.
I beslutet fastställs riktlinjerna för urvalet av bidragsmottagare efter en inbjudan att lämna projektförslag i enlighet med principerna om öppenhet och likabehandling.
Vid första behandlingen ersatte parlamentet den enskilda posten med fem poster.
Rubriken för varje post är namnet på en institution.
Det finns en klar brist på överensstämmelse mellan den framtida rättsliga grunden och denna uppdelning av budgetposten.
Det är kommissionens förhoppning att den antagna budgeten kommer att motsvara det preliminära budgetförslaget, så att vi kan genomföra förslaget och anslagen i fullständig överensstämmelse med EU-rätten som den definieras i den nya budgetförordning som antagits av parlamentet och rådet.
Jag övergår nu till Heide Rühles betänkande om förslaget till ett handlingsprogram för främjande av samhällsengagemang.
Jag vill tacka Heide Rühle för att hon erkänt frågans brådskande karaktär, och för att hon har sett till att den snabbt har kunnat antas i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.
Detta har varit till mycket stor hjälp.
Syftet med kommissionens förslag i parlamentet är att garantera en harmonisk övergång från det gamla systemet till de nya bestämmelserna liksom kontinuiteten i de verksamheter som stöds.
Vi har strävat efter att utarbeta en text som i stor utsträckning innebär en utvidgning av 2003 års tillämpningsförfaranden och som samtidigt innefattar kraven enligt den nya budgetförordningen om sund ekonomisk förvaltning av allmänna medel.
Detta förslag till rättslig grund skall därför ses som en teknisk justering.
Men det är också, vilket är förståeligt, mycket frestande att ta tillfället i akt att införa nyheter och föreslå förbättringar.
Parlamentet är som alltid mycket hjälpsamt och kreativt i detta avseende.
Det kan dock finnas risker med detta, särskilt om sådana tillägg äventyrar det därpå följande antagandet av förslaget i rådet.
Kommissionens förslag är därför formulerat på ett som vi anser balanserat sätt, eftersom det viktigaste målet är att bygga vidare på det som redan åstadkommits och att fastställa en rättslig struktur som står i överensstämmelse med den nya budgetförordningen.
Jag vill därför föreslå parlamentsledamöterna att inte alltför mycket frångå kommissionens förslag, och att göra sitt yttersta för att se till att denna rättsliga grund antas så snabbt som möjligt.
Vad vidare gäller den rättsliga grunden för ett aktivt medborgarengagemang är manöverutrymmet ännu mer begränsat, eftersom enhällighet krävs i rådet.
Alla möjligheter till kompromiss måste undersökas om vi skall lyckas med att slutföra detta förfarande så snabbt som möjligt.
Faktum är att vi i avsaknad av denna rättsliga grund från och med 1 januari 2004 helt enkelt inte skulle kunna ge ekonomiskt stöd till alla de organisationer som aktivt deltar i främjandet av europeiskt samhällsengagemang.
Detta skulle vi beklaga mycket, och utan tvekan skulle också parlamentet göra det.
Jag skall nu sammanfatta kommissionens ståndpunkt i fråga om ändringsförslagen i Heide Rühles betänkande.
Kommissionen kan helt godkänna ändringsförslagen 1, 4, 7, 9, 11, 12, 15, 16, 13 och 31, vilka medför ändamålsenliga förtydliganden av texten.
Kommissionen erinrar om behovet av att tillämpa den nya budgetförordningen, men har ingen invändning mot ändringsförslag 45 om enklare administrativa rutiner.
Det säger sig självt att kommissionen kommer att ålägga mottagarna av EU-bidrag att offentliggöra bidragen på lämpligt sätt.
Vi är helt överens med parlamentet på denna punkt, som den sammanfattas i ändringsförslag 48, men vi anser att det skulle vara lämpligare att inkludera detta åläggande i de avtal som träffas med bidragsmottagarna.
Detsamma gäller ändringsförslag 49 om spridning av och tillgång till resultat.
Kommissionen instämmer med ändringsförslag 47, där behovet av att regelbundet diskutera synpunkter med bidragsmottagarna betonas.
Kommissionen kan delvis godkänna ändringsförslag 25.
Eftersom ändringsförslaget inte påverkar sakinnehållet i kommissionens förslag kan vi godkänna förslaget om att specificera att de budgetanslag som skall fördelas efter 2006 skall fastställas av budgetmyndigheten i ett avtal om budgetplanen efter 2006.
Kommissionen kan dock godkänna en gemensam löptid för alla sju förslagen i paketet tills 2006 om detta gör det lättare att åstadkomma en kompromiss för alla förslagen i syfte att få dem antagna i tid för tillämpningen av budgeten 2004.
Eftersom detta förslag måste ses mot bakgrund av de andra förslagen i paketet måste också beslut om ändringsförslagen om ” öronmärkning ” och möjligheten med ett verkställande organ fattas mot bakgrund av det större sammanhanget.
I samma ändringsförslag kan kommissionen inte godkänna hänvisningen till det totalbelopp som tilldelas programmet, eftersom detta inte står i överensstämmelse med de lagstiftningsförfaranden som föreskrivs i samrådsförfarandet.
Kommissionen kan också delvis godkänna ändringsförslag 28.
Vi har inga invändningar mot att rapportera om programmets genomförande, men vi kan inte godkänna flyttningen av innehållet i bilagan till artikel 8a, eftersom detta inte skulle stämma överens med det vanliga formatet för lagtexter.
Detsamma gäller ändringsförslagen 20, 21, 22, 29 och 30, vilka kommissionen förkastar.
Kommissionen förstår parlamentets ståndpunkt i frågan om fokusering på en potentiell utvidgning av förslagets tillämpningsområde och mål.
Vår avsikt är dock att garantera kontinuiteten i de verksamheter som redan tidigare fått stöd av kommissionen.
Därför måste vi förkasta ändringsförslagen 14, 40, 41, 42 och 43, i syfte att nå enhällighet bakom vårt förslag i rådet.
Ändringsförslagen 6 och 33, om Europarörelsen, förkastas också, liksom ändringsförslagen 32, 34, 35, 36 och 37, där nya organisationer läggs till i förteckningen över bidragsmottagare.
I syfte att garantera kontinuiteten för redan tilldelade anslag anser kommissionen inte att det är lämpligt att påbörja en diskussion om förteckningen över organisationer i avsnitt 1.
I enlighet med budgetförordningen avser vi att offentliggöra en inbjudan att lämna projektförslag som kommer att stå öppen för alla organisationer som är verksamma på detta område.
För att underlätta övergången från systemet med ” öronmärkning ” till systemet med inbjudningar att lämna projektförslag, och med hänsyn till den tid som återstår innan programmet påbörjas, anser vi det lämpligare att tillämpa modellen med öronmärkning under 2004 och att offentliggöra en allmän inbjudan att lämna projektförslag från och med 2005.
Detta skulle vara en rimlig kompromiss eftersom det enligt de förfaranden som anges i budgetförordningen skulle vara tekniskt omöjligt att offentliggöra en inbjudan att lämna projektförslag efter antagandet av denna rättsliga grund, som fortfarande skulle tillåta finansiering från början av 2004.
Därför kan kommissionen i princip godkänna att ett system med ” öronmärkning ” tillämpas.
Vi anser dock att denna metod endast bör gälla 2004, och att administrationsreglerna bör fastställas i bilagan snarare än i programtexten.
Kommissionen kan därför av tekniska skäl inte godkänna den del av ändringsförslag 23 som gäller grupp 1.
Den del av ändringsförslaget som gäller grupp 2 och som gäller införlivandet av organisationer med ett annat perspektiv på EU: s politik anses vara tämligen överflödigt och kan därför inte godkännas.
Den sista delen av ändringsförslaget stämmer inte överens med det vanliga formatet för lagtexter och förkastas också.
När det gäller huruvida ett verkställande organ eventuellt skall förvalta en del av programmet, särskilt med tanke på förvaltningen av det stora antalet projekt som faller under vänorts-delen inom programmet, betonar kommissionen att en sådan strategi är förenlig med artikel 55 i budgetförordningen för Europeiska gemenskapens allmänna budget.
Faktum är att kommissionen planerar att inrätta ett sådant verkställande organ på utbildnings- och kulturområdet.
Beroende på slutsatserna i en lönsamhetsanalys som håller på att genomföras av en extern konsult kan kommissionen komma att föreslå att ett sådant organ delvis bör delta i förvaltningen av detta program.
Innan ett slutgiltigt beslut fattas i frågan kommer kommissionen att överlämna detta förslag till rådets kommitté för verkställande organ.
Kommissionen kan därför inte vid detta tillfälle godkänna ändringsförslag 46.
Kommissionen förkastar ändringsförslagen 2, 8, 10, 17, 19, 24 och 50, som anses överflödiga eftersom frågorna redan behandlas tillräckligt detaljerat i den befintliga texten eller omfattas av andra texter.
Hänvisningen till full sysselsättning i ändringsförslag 3 förkastas eftersom den bedöms som överambitiös.
Ändringsförslag 5, som hänvisar till utkastet till konstitution, är förhastat eftersom utkastet ännu kan komma att ändras.
Vi anser att det förslag om att regelbundet utvärdera organisationerna som listas i avsnitt 1 och som det hänvisas till i ändringsförslag 38 skulle vara alltför tungrott att anta, eftersom dessa organisationer är listade som bidragsmottagare under hela programmets löptid.
En ändring av förteckningen skulle därför kräva ett nytt beslut av rådet.
Ändringsförslag 39 är inte godtagbart eftersom det strider mot själva grunddragen i handlingsprogrammet, som syftar till att utveckla europeiska nätverk.
Ändringsförslag 40 om media förkastas också eftersom det kan äventyra ansökningar från gräsrotsorganisationer.
Kommissionen förkastar ändringsförslag 44, som innebär en oacceptabel inblandning i kommissionens genomförandebefogenheter.
Förslaget om information till nationella parlament som läggs fram i ändringsförslag 27 är inte lämpligt.
Kommissionen anser att varje utvärdering av programmet skall bygga på en tvåårig referensperiod, och förkastar därför ändringsförslag 26.
Ändringsförslag 51, som lades fram efter antagandet av Rühles betänkande i utskottet, kan inte godkännas av kommissionen eftersom den inte kan garantera genomförandet av program innan den rättsliga grunden har antagits.
För att sammanfatta detta svar godkänner kommissionen av de 51 ändringsförslag som parlamentet lagt fram 14 ändringsförslag i sin helhet, delar av två ändringsförslag och förkastar 35 ändringsförslag.
Jag ber parlamentsledamöterna att göra allt de kan för att se till att EU: s stöd för inrättandet av ett europeiskt samhällsengagemang inte omintetgörs.
Om systemet åter skall kunna vara i funktion vid ingången av 2004 är en överenskommelse vid detta skede i förfarandet avgörande, vilket jag vet att parlamentsledamöterna är fullt medvetna om.
Jag är tacksam för parlamentets uppmärksamhet.
Innan jag avslutar skall jag kort ta upp ytterligare några frågor.
De rör parlamentets och rådets beslut att inrätta ett handlingsprogram för gemenskapen för att främja organisationer som på EU-nivå verkar för jämställdhet mellan kvinnor och män.
Först av allt skulle jag vilja gratulera föredraganden, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor, för deras i alla hänseenden betydande arbete och insatser i fråga om denna rapport.
Det är tillfredsställande att framsteg redan har gjorts i rådet och parlamentet med denna grundrättsakt, som är ämnad att ge en rättslig grund för fortsatt finansiellt stöd till organisationer som på EU-nivå verkar för jämställdhet mellan könen.
Jag välkomnar merparten av de 20 ändringsförslagen i Kratsa-Tsagaropoulous betänkande som antogs den 3 november 2003 av utskottet för kvinnors rättigheter, eftersom de preciserar och klargör denna grundrättsakt.
Kommissionen förordar dock inte vissa ändringsförslag som gäller olika aspekter av programmets löptid och dess utvärdering.
Kommissionen föreslog en löptid på två år – 2004 och 2005 – eftersom kommissionen kommer att inkludera detta ämne i den allmänna diskussionen om jämställdhetsstrategins framtid efter 2005.
Kommissionen kan därför inte ställa sig bakom en förlängning av programmet till 2008, vilket föreslås i ändringsförslag 8.
Kommissionen godkänner därför inte ändringsförslagen 6 och 7 om gradvis nedtrappning, ändringsförslag 9 om ökningen av finansieringsramen, och inte heller ändringsförslag 10 om avtal med budgetmyndigheten efter 2006.
I fråga om kommissionens utvärdering av programmet ger budgetförordningen den stabila ram som är nödvändig.
Ändringsförslag 11, där man föreslår att denna utvärdering skall baseras på en extern rapport, är därför inte nödvändigt och framstår som oproportionerligt i förhållande till de små beloppen i programmet och dess löptid.
Kommissionen kan inte godkänna ändringsförslag 19 eftersom kommissionen anser att det är bättre att formulera temana allmänt snarare än specifikt.
Kommissionen kan slutligen inte godkänna ändringsförslag 20 eftersom det skulle inkräkta på kommissionens verkställande roll i fråga om programmet.
Det är mycket viktigt att anta denna grundrättsakt skyndsamt, så att inga störningar uppstår i gemenskapens stöd till de berörda organisationerna, och detta gäller särskilt Europeiskt kvinnoforum.
Sammanfattningsvis kan kommissionen godkänna ändringsförslagen 1, 2, 3, 4, 5, 12, 13, 14, 15, 16, 17 och 18, och den förkastar ändringsförslagen 6, 7, 8, 9, 10, 11, 19 och 20, av de skäl jag har anfört.
Jag tackar parlamentsledamöterna för deras tålamod under mitt ganska långa inlägg.
