# ID: svediakorp-gov442001
# author: Coelho (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 824
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman, kommissionär Vitorino, mina damer och herrar!
Schengenavtalet undertecknades 1990, och man insåg behovet av att skärpa kontrollerna i avsikt att förhindra att hot mot våra medborgares säkerhet, såsom organiserad brottslighet, terrorism, människo- och narkotikahandel samt olaglig invandring, får fäste i gemenskapen.
Tillämpningen av principen om fri rörlighet och avskaffandet av kontroller vid de nationella gränserna har ökat vikten av kontroller vid våra yttre gränser.
Vi vet att den fria rörligheten inom Schengenstaternas territorium är en frihet som i gengäld kräver inte bara en förstärkning av våra yttre gränser, utan också ett snabbt och effektivt informationsutbyte som ett led i samarbetet mellan gränsstationer och polismyndigheter.
Inom denna ram har Schengens informationssystem (SIS) spelat en mycket viktig roll, som vi försöker utvidga ytterligare genom att skapa en andra generation av SIS, under benämningen SIS II.
SIS fungerar som ett informationssystem som gör det möjligt för behöriga myndigheter i medlemsstaterna att undersöka och ta emot rapporter om personer och föremål.
Systemet används för närvarande i 13 medlemsstater och i två andra stater – Island och Norge –, och man hoppas att delar av det snart kommer att tas i bruk i Förenade kungariket och i Irland.
SIS är den största databasen i Europa och har en dubbel funktion: det bidrar till att upprätthålla den allmänna ordningen och säkerheten samt till att kontrollera invandringen, genom att understödja de åtgärder som syftar till att kompensera för den fria rörligheten för personer.
De förslag som framlagts för oss om att skapa SIS II syftar till att öka systemet kapacitet och att införa nya tekniska inslag och sökmöjligheter, för att utnyttja den senaste utvecklingen inom informationsteknik.
Rådets tanke är att systemet skall vara färdigutvecklat och i bruk 2006.
Man skapar detta nya system i avsikt att ta itu med tre viktiga frågor.
För det första, utvidgningen, för att kunna integrera de nya medlemsstaterna, vilket kommer att kräva förmåga att integrera fler användare, fler medlemsstater och även nya användarkategorier.
Det råder redan enighet i rådet om att nya myndigheter skall ges tillgång till SIS, men det är ännu inte klart vilka dessa kommer att bli.
Den andra nyheten är att det nuvarande systemet har funktioner som avser två kategorier av information (personer och föremål).
Avsikten är inte bara att öka det antal uppgiftskategorier som kommer att ingå, det vill säga nya föremål och funktioner, utan även förmågan att behandla denna information, att sammanlänka rapporter, att ändra larmens varaktighet och att lagra och överföra biometriska uppgifter, särskilt fotografier och fingeravtryck.
Rådet har inte fattat något beslut om vilka nya kategorier av saker eller personer som skall tas med.
Den tredje frågan – den om ekonomi – handlar om att systemet, trots att det får fler funktioner och fler användare, måste bli homogenare, flexiblare, säkrare och mer funktionellt.
Det måste också vara hanterligt och kostnadseffektivt.
Vi gör därför rätt i att betänka att vi inte längre bara talar om en begränsad kompensationsåtgärd som införts för att underlätta den fria rörligheten för personer enligt Schengenkonventionen, närmare bestämt artiklarna 92 och 102.
I en handling som offentliggjordes av ordförandeskapet i februari 2002 antyddes faktiskt också att SIS skulle kunna användas för polisinformationsändamål i vidaste mening.
SIS inriktning har följaktligen undergått en förändring, om än en omärklig sådan; frågan om exakt vad SIS mål skall vara i framtiden eller hur denna ” vidaste mening ” som ordförandeskapet avsåg kan definieras förblir öppen.
Enligt min åsikt kan debatten om frågor såsom nya funktioner eller nya användare besvaras vederbörligen först när frågan om definitionen av målen för SIS har besvarats på ett tydligt och politiskt godtagbart sätt.
Följaktligen pågår diskussioner om förslag om att införa nya funktioner, nya användare, en ny uppbyggnad, nya synergier, i synnerhet med informationssystemet för viseringar, och en ny förvaltning.
Dessutom äger diskussioner fortfarande rum om placeringen.
Dessa ändringsförslag, som vi hoppas kommer att godtas, har självklart återverkningar när det gäller dataskydd och skyddet för medborgarnas grundläggande rättigheter.
Vi upprepar att varje beslut som fattas alltid måste gå hand i hand med högsta normer för dataskydd, närmare bestämt de krav som anges i artikel 118 i Schengenkonventionen, i en oavbruten strävan att nå rätt balans mellan säkerhet och frihet.
Jag hoppas att detta betänkande kommer att bidra till att göra debatten om SIS II öppnare, till att framhålla behovet av att parlamentet övervakar processen, till att betona behovet av att gemenskapsorgan kontrollerar förvaltningen och till att garantera att ökad effektivitet alltid åtföljs av en önskvärd och nödvändig större tonvikt på frågorna om dataskydd och skydd för medborgerliga rättigheter.
