# ID: svediakorp-gov441994
# author: Souladakis (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 591
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
När vi debatterar Lagendijkbetänkandet märker vi utan tvivel att den nuvarande situationen på västra Balkan, i länderna i stabilitetspakten, är klart bättre än den var för ett år sedan.
Det är ett viktigt steg i den framgångsrika politik för regionen som förs av Europeiska unionen, som i praktiken har huvudansvaret för området.
Kroatien har redan ansökt om medlemskap i Europeiska unionen.
De nya konstitutionella institutionerna i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Serbiens nya förbund med Montenegro tycks börja fungera.
Dessutom kan tecken på ekonomisk rörlighet skönjas.
Situationen kan dock inte på långt när betecknas som stabil ur alla synvinklar.
Ingen av oss bör hysa falska förhoppningar.
Stabilitetspakten tillämpas på ett område som fortsätter att vara politiskt bräckligt och instabilt.
Det enda målet för vår politik måste vara att uppnå det bästa för medborgarna och människorna i området.
Det går inte att ha särskilda förmåner eller särintressen för ögonen.
Att insistera på demokratiska förfaranden, mänskliga rättigheter, regionalt samarbete, respekt för minoriteter, flyktingars återvändande, domsrätten för Internationella tribunalen för f.d.
Jugoslavien i Haag och, allmänt, en fullständig tillämpning av FN: s säkerhetsråds alla resolutioner är den enda vägen framåt.
Jag skulle här med både beklagande och allvar vilja nämna de oacceptabla förhållanden i Himara – och på andra håll i Albanien – under lokalvalen nyligen, då de officiella myndigheterna kränkte varje föreställning om valordning och även den grekiska minoritetens rättigheter.
Det vore bra om de albanska myndigheterna hjälpte sitt land att förbättra sina demokratiska institutioner, om de vill göra framsteg i det tjugoförsta århundradet.
Det finns somliga som spekulerar över framtiden för krisområden såsom Kosovo och andra som gör antydningar om antingen ett upprättande av en ny statsbildning eller omfattande självstyre, vilket i praktiken skulle vara detsamma som självständighet.
De måste inse att det konstitutionella och statliga systemet, antingen det gäller f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Bosnien och Hercegovina eller Serbien och Montenegro, grundar sig på fina avvägningar, med dolda nationalistiska strävanden, och att det behövs tid för att de nya institutionerna skall stabiliseras och mogna.
Kontakterna mellan Belgrad och Pristina inom FN: s ram är positiva och måste stödjas.
Varje ny tanklös åtgärd kommer dock att leda till en ny dominoeffekt med oförutsebara följder.
I alla länderna i stabilitetspakten finns det hårt sammansvetsade etniska minoriteter som är majoritet lokalt och som lever på gränsen till andra länder där motsvarande etniska grupper är i majoritet.
Alla staterna bör skydda de minoriteter som lever inom deras gränser; de är också deras medborgare.
Alla statsgränser bör förbli stabila.
Man måste akta sig för att utveckla teorier som leder till föreställningar såsom stadsstater eller som till och med kan gå så långt som statsgrannskap eller statsfamiljer.
Vi måste förhindra att grannländer mobiliserar styrkor för att skydda nationella minoriteter som skyddas otillräckligt av de länder i vilka de är medborgare.
Vi måste insistera på ” fred, demokrati, säkerhet, samarbete och stabilitet ”, och det enda budskapet till alla länderna är att Europeiska unionen väntar på dem; de måste bara öka takten i sina ansträngningar.
Och nu en kommentar utanför mitt inlägg.
Det gäller en teknisk fråga.
Det officiella namnet FYROM (f.d. jugoslaviska republiken Makedonien) används inte alltid riktigt.
Det skulle vara bra om texterna rättades till, som vanligt.
