# ID: svediakorp-gov441992
# author: Belder (EDD ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 564
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Vi gapar alla efter lite väl mycket ibland, och det gäller även inom politiken; det är vad både Europeiska unionen och länderna på västra Balkan riskerar att göra under regionens stabiliserings- och associeringsprocess.
Inhemska Balkanexperter, och även experter utifrån, har bekymrat uttalat denna varning.
Enligt dem försöker Europeiska unionen i sydöstra Europa i alltför stor utsträckning kopiera den framgångsrika processen för de tio anslutningsländerna.
Europeiska unionen ställer därigenom orimliga krav på stater som inte är redo för detta.
Följden är att stabiliserings- och associeringsprocessen hotar att urarta till skenutveckling i länderna i fråga.
Med ett enklare, realistiskt tillvägagångssätt för att komma närmare Bryssel skulle ömsesidig besvikelse undvikas.
Det skulle dessutom ge regeringarna på västra Balkan verklig möjlighet att notera politiska framgångar i EU-frågor.
Detta är sannerligen inte betydelselöst från väljarsynpunkt.
Delar kommissionen denna uppfattning, och är den beredd att bidra till att ge den form?
Låt mig vara mycket uttrycklig och rakt på sak.
Jag nås av uppgifter om att utbildningsnivån på västra Balkan allmänt är på väg att falla till en oroande nivå.
Det gäller grundskole-, gymnasie- och universitetsutbildning i lika hög grad.
Jag skulle vilja fråga kommissionen om detta är sant.
Om så är fallet finns här en möjlighet för oss att erbjuda en hjälpande hand genom att ge människorna på västra Balkan fritt tillträde till EU: s utbildningsprogram.
Mot den bakgrunden erbjuder Joost Lagendijks nyttiga betänkande EU stora möjligheter till självbetraktelse.
Låt mig göra tre anmärkningar.
Först och främst: Ställer föredraganden inte saker och ting på huvudet i punkt 10, i fråga om det nuvarande systemet med visumtvång mellan Europeiska unionen och de länder som deltar i stabiliserings- och associeringsprocessen?
Det ter sig i mina ögon mer logiskt att koppla en möjlig uppmjukning av visumsystemet till ett antal EU-villkor.
Detta har ingenting att göra med den förödmjukelse av balkanska medborgare som föredraganden talar om.
Nog så intressant är att Joost Lagendijk i punkt 42 uppmanar Europeiska unionen att spela en roll som neutral medlare mellan Serbien och Montenegro.
Det är ovidkommande för honom vilken form förhållandet mellan Belgrad och Podgorica får i slutändan.
Europeiska unionen har, såvitt jag vet, inte iakttagit sådan neutralitet hittills och kommer, såvitt jag kan förstå, inte heller att försöka göra det.
Min tredje anmärkning gäller punkterna 51 och 52.
I punkt 51 är föredraganden på goda grunder fortfarande försiktigt positiv om inledandet av direkta samtal mellan Belgrad och Pristina.
Genom detta sätter för övrigt FN: s interimistiska uppdrag i Kosovo (UNMIK) själv principen om ” standarder före status ” under tidspress.
Detta i förbigående sagt.
Joost Lagendijk föreslår därefter en extra snäv tidsram för en slutlig lösning på den snåriga politiska frågan om Kosovo – inom de närmaste två åren!
Jag tvivlar verkligen på att den serbisk – albanska kapplöpningen efter Kosovo skulle vara betjänt eller hjälpt av en sådan politisk språngmarsch.
Vidare får vi inte förbise de direkta regionala verkningarna av ett faktiskt försök att ta itu med Kosovofrågan.
Tänk på albanerna i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och serberna i Bosnien och Hercegovina.
Politisk stabilitet på Balkan förblir tills vidare en oviss angelägenhet.
