# ID: svediakorp-gov441989
# author: Swoboda (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 658
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Jag vill inledningsvis gratulera Joost Lagendijk till hans betänkande, vilket – som alltid – är mycket allsidigt och balanserat.
Jag instämmer visserligen inte i alla hans åsikter, men det är så det är inom politiken.
I fråga om Kosovo håller jag fullständigt med honom om vikten av att så snart som möjligt nå ett slutgiltigt beslut om provinsens framtid.
Varje krav på ett sådant måste riktas till Kosovos regering snarare än till kommissionen, för precis som man säger i betänkandet och som vi fick bekräftat för oss under diskussioner i Albanien nyligen är jag fullt övertygad om att myndigheterna i Kosovo inte gör tillräckligt.
Jag säger inte att de inte gör någonting, men de gör inte tillräckligt för att tydligt visa att Kosovo är en multietnisk stat som vill leva upp till europeiska normer.
Kommissionsledamot Antonio Vitorino tog även upp frågan om ” standarder före status ”, som bör ges praktiskt uttryckt i form av, till exempel, bestämdare tidsgränser; det är dock framför allt upp till de albanska myndigheterna i Kosovo att själva vidta de nödvändiga åtgärderna.
Samtidigt som jag personligen förordar självständighet måste något göras för att det skall bli verklighet; det kommer inte bara att serveras på fat.
För att övergå till Montenegro och Serbien anser jag i grund och botten att ingen kan tvinga dem eller någon annan att förbli tillsammans.
Vi måste fundera på om förefintligheten av så många småstater där kommer att göra processen för att integrera dem i Europeiska unionen lättare.
Det kommer inte att bli lättare för staterna, men om det är vad de absolut vill så är det deras beslut, och de måste inse vilka följderna kommer att bli.
Låt mig slutligen ta upp en punkt som Joost Lagendijk berörde med anledning av ett av mina ändringsförslag.
Om vi så hade varit bara hälften så modiga, beslutsamma och villiga att genomföra våra egna beslut som Förenta staterna, skulle vi ha uppnått mer på Balkan.
Vårt problem är att vi säger saker som ” snälla ”, ” om ni kunde vara så vänliga ” och ” gör något ”, medan amerikanerna ställer upp hårda villkor och säger ” ja ” eller ” nej ”.
Det är anledningen till att jag anser att vi inte kan godta vissa staters uppenbara beredvillighet att uppfylla dessa villkor.
Som Joost Lagendijk själv sade har Kroatien inte slutit det avtal som Förenta staterna krävt av dem.
Vi måste högt och tydligt framföra vår åsikt att vi inte bara kan ställa Internationella brottmålsdomstolen i bakgrunden, vilket er grupp pläderat för med sådan kraft här i kammaren.
Om ni läser ändringsförslaget kommer ni att se att jag i alla händelser faktiskt gör en åtskillnad samtidigt som jag håller fast vid åsikten att medlemskap inte är ett praktiskt alternativ, men att jag inte säger mer än att man egentligen inte bör sluta något avtal.
Det är bara en åsikt som kammaren har snarare än ett uttryckligt villkor.
Om vi kommer till den punkt där utkast till fördrag för dessa länder läggs fram för oss, måste vi i alla händelser fatta ett beslut på grundval av deras individuella meriter.
Jag anser inte att det är rätt att backa så långt från en av kammarens ståndpunkter, vilket görs gällande i ett förslag, men jag är likväl beredd att godta en kompromiss.
Vi bör sända det tydliga budskapet att vi fäster stor vikt vid Internationella brottmålsdomstolen, särskilt i en region i vilken brott begås mot människor i strid mot mänsklig anständighet, och att vi uppmanar alla stater i regionen att inte förringa frågan om krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, utan att otvetydigt bekräfta sitt politiska ansvar.
