# ID: svediakorp-gov441976
# author: Berthu (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 470
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Om vi i framtiden vill utveckla ett trovärdigt samarbete på försvarsområdet – jag kommer här inte att föregripa dess form, begränsningar eller framtida rättsliga status – är det tydligt att de medverkande staterna måste ge varandra ömsesidigt stöd på området militär utrusning.
Kommissionens meddelande av den 11 mars 2003 om detta ämne är dock en besvikelse av tre huvudskäl.
För det första behandlas frågan om vapenindustrin i huvudsak ur en marknads- och konkurrenssynvinkel, eftersom det uppenbarligen är på detta område kommissionen har en grad av behörighet.
Detta är dock en ytterst reduktionistisk synvinkel, eftersom säkerhetshänsyn är och måste förbli dominerande på detta område.
Lägre kostnader vid anskaffning av utrustning är utan tvekan en viktig aspekt, särskilt i en tid av budgetunderskott, men dock inte den enda – långt därifrån.
För sin säkerhets skull måste staterna förbli ensamma herrar när det gäller vilka aspekter som skall vägas in.
Detta har alltid erkänts enligt artikel 296 i EG-fördraget, som, skulle jag vilja påminna er om, behålls i samma form i artikel 342 i den tredje delen av utkastet till europeisk konstitution.
För det andra märks i kommissionens meddelande en överdriven strävan mot att utöka gemenskapens befogenheter, med medbeslutande, och även genom att skapa en gemenskapsram för försvarsutrustning som, såvitt man kan se, skulle ha sin medelpunkt i försvarsmaterielorganet.
En sådan utökning av gemenskapens befogenheter främjar inte på något sätt samarbetet på försvarsområdet, som kräver mellanstatliga förbindelser, föränderliga former och kontroll av nationella parlament, så att medlemsstaterna inte avskräcks från att delta i det.
Jag är för övrigt glad att detta försvarsmaterielorgan, som äntligen håller på att förverkligas, på grundval av artikel 17 i EU-fördraget, är mellanstatligt till sin natur.
För det tredje har jag i punkt 6 i betänkandet av Luís Queiró – och jag gratulerar honom mycket varmt till detta – funnit ett centralt begrepp som saknas i kommissionens meddelande och även i utkastet till europeisk konstitution, och det är begreppet gemenskapspreferens.
Ärligt talat, mina damer och herrar, förstår jag inte hur vi kan vilja ha ett europeiskt organ för försvarsmateriel, särskilt avsett att främja och samordna harmonisering av militär utrustning, utan att samtidigt binda medlemsstaterna att köpa denna utrustning.
Denna EU-preferens måste självklart vara flexibel, eftersom högteknologisk militär utrustning inte är detsamma som jordbruksprodukter och, som jag redan har sagt, medlemsstaterna måste behålla kontrollen över sin säkerhet.
Även om detta inte kan fastställas i strikt rättslig mening, bör det därför någonstans åtminstone finnas en avsiktsförklaring i denna riktning.
Jag skulle än en gång vilja tacka Luís Queiró för att han har formulerat detta tydligt.
