# ID: svediakorp-gov441973
# author: McKenna (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 854
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Gruppen De gröna motsätter sig i högsta grad tanken att militära forskningsprojekt skall finansieras genom EU: s budget.
Vi anser att det är fullkomligt oacceptabelt att föreslå att EU: s medborgare skall ombes betala ännu mer till militärutgifter när vi borde gå i motsatt riktning och se till att de europeiska medborgarnas pengar används till nytta för samhället och mänskligheten som helhet, inte till förstörelse.
Vi har lagt fram ändringsförslag med den innebörden.
Vi anser fullt och fast att detta betänkande och kommissionens meddelande, på vilket det grundar sig, är resultatet av den europeiska försvarsindustrins egenintresse och av det arbete som utförts av dess påtryckningsgrupper, som utan tvekan är de verkliga makthavarna.
De har EU-institutionernas obetingade öra och tycks kunna få dessa att dansa efter sin pipa och göra vad de vill.
I betänkandet stöder man det europeiska organet för krigsmateriel, som inrättades i måndags av ministerrådet.
Försvarsindustrins påtryckningsgrupper har till och med lyckats få med detta organ i utkastet till EU-konstitution.
Det faktum att ett organ för krigsmateriel, vars syfte är att främja gemensam militär upphandling och att förbättra vapenindustrins effektivitet, tas med i en konstitution är något häpnadsväckande.
Oavsett om man är för eller emot en EU-konstitution, finns det absolut inget försvar för att ta med ett organ som främjar verktyg för död och förstörelse.
Dessutom har vi frågan om varför man valde att ta med just detta organ i utkastet till konstitution och inte, till exempel, ett organ för konfliktförebyggande, som min grupp skulle ha ställt sig bakom.
På EU-toppmötet i Thessaloniki gav den irländske premiärministern, Bertie Ahern, sitt stöd för inrättandet av detta EU-organ för krigsmateriel.
Jag blev chockerad av att ledaren för ett så kallat neutralt land, i vilket det finns ett starkt folkligt motstånd mot den omoraliska vapenhandeln, kunde ge klartecken för ett sådant organ.
Beslutet skulle inte ha kunnat fattas utan alla statschefernas samtycke.
Vår regering lät uppenbarligen bli att stoppa detta mycket farliga och oacceptabla beslut trots att det stod i dess makt att göra det.
Det framgick klart och tydligt av ordförandeskapets slutsatser att ett av huvudsyftena med detta beslut är att stärka EU: s vapenindustri och göra den mer konkurrenskraftig på den globala arenan.
Det är obegripligt att EU: s ledare, i en tid då de talar om att minska hotet från massförstörelsevapen och att göra världen till en säkrare plats, kunde säga ja till en sådan strategi.
I ordförandeskapets slutsatser förklaras att syftet med organet, som skall stå under rådets myndighet och vara öppet för deltagande av alla medlemsstater, är att utveckla försvarsresurser för krishantering, främja och stärka det europeiska försvarsmaterielsamarbetet, stärka det europeiska försvarets industriella och tekniska bas, skapa en konkurrenskraftig europeisk försvarsmaterielmarknad och, vid behov, i förening med gemenskapens forskningsverksamhet, främja forskning som syftar till en ledande position inom teknik av strategisk betydelse för framtida resurser på försvars- och säkerhetsområdet och därigenom stärka Europas industriella potential på området.
Vi går i helt fel riktning.
Det står klart att dessa beslut är anpassade efter den europeiska vapenindustrins intressen och att framsteg och forskning kommer att styras bort från nyttiga syften mot produkter som dödar och lemlästar människor, snarare än mot produkter som gör världen till en bättre plats.
Den irländska regeringens svek är en nationell skandal och ett av de sämsta beslut som en irländsk regeringschef har fattat sedan 1990, då vår finansminister ställde sig bakom ökade lågräntelån till kärnkraftsindustrin.
En annan sak jag skulle vilja ta upp under denna debatt är frågan om lågfrekvent aktiv sonarutrustning.
Min grupp har lagt fram två ändringsförslag till betänkandet för att understryka att vi, frånsett att vi är emot utveckling av vapen i allmänhet, i högsta grad är emot utveckling av militär teknik som när den används är skadlig för miljön.
I likhet med det som föreslogs förra året anser vi fullt och fast att ett förbud bör införas mot användning av högfrekventa sonarsystem för att upptäcka ubåtar, men denna mycket avancerade teknik används för närvarande av Nato-länders och Förenta staternas flottor vid europeiska militärövningar.
Det finns stora problem, även på experimentstadiet.
Ljudet från sonarutrustningen dödar valar och andra havslevande arter eftersom det stör deras orienteringssystem.
Detta är fullständigt oacceptabelt.
EU: s forskningsmedel bör användas till miljövänliga, fredliga projekt snarare än till detta.
Jag skall avsluta med en kommentar om flygindustrikoncernen EADS (European Aeronautics Defence and Space Company), världens näst största tillverkare av rymd- och försvarsutrustning.
Dess koncernchef beklagar det faktum att Förenta staterna redan satsar sex gånger så mycket som Europa på krigsmateriel och forskning.
Samtidigt som forskningsbudgetarna i Förenta staterna fortsätter att öka, ligger de i Europa kvar på oförändrad nivå.
Varför man måste kritisera detta går över mitt förstånd.
Det är något vi bör välkomna.
