# ID: svediakorp-gov441971
# author: Morillon (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 782
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Det är ingen tillfällighet att vi, inför omröstningen om det resolutionsförslag som vår aktningsvärde kollega Luís Queiró har utarbetat, i likhet med vad han just påminde oss om kan dela hans förtjusning över förra måndagens tillkännagivande av rådet (yttre förbindelser) att ett organ för krigsmateriel skall inrättas och att den grupp som skall ansvara för inrättandet av detta organ skall lägga fram förslag om de relevanta rättsliga, institutionella och ekonomiska arrangemangen.
Irakkrisen har i själva verket lett till att vi förra året kunde notera att parlamentet, kommissionen och rådet har närmat sin inställning till den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Därför kanske vi kan börja hoppas på att de framsteg som konventet har nått, åtminstone på det här området, inte kommer att ifrågasättas på några grundläggande punkter i de beslut som regeringskonferensen kan förväntas fatta.
Bland de framsteg som har nåtts finns till exempel föresatsen att bättre utnyttja de medel som medlemsstaterna anslår för sitt försvar och att undvika den nuvarande splittringen i ansträngningarna när det gäller forskning, utveckling och produktion av den utrustning som är nödvändig för att modernisera försvaret.
Med tanke på detta, herr kommissionär, hoppas vi i likhet med vår föredragande att kommissionens meddelande ” Europeiskt försvar – industri- och marknadsfrågor: På väg mot en EU-politik för försvarsutrustning ” kommer att utgöra en positiv ram för ett ökat samarbete – jag hoppas det och jag är övertygad om att så blir fallet.
Jag anser att det är viktigt att betona det faktum att avregleringen av de nationella marknaderna, som har blivit nödvändig, inte bara skall syfta till att åstadkomma större besparingar – vilket säger sig självt – utan också till att garantera försörjningstrygghet på nationell nivå och på EU-nivå.
Jag är väl medveten om att det behovet är svårt att tillgodose, särskilt för de medlemsstater – till exempel min medlemsstat, Frankrike – som hittills har sett till att de har fått behålla så stort oberoende som möjligt på det här området.
En av prioriteringarna för det europeiska organet för krigsmateriel bör därför vara att främja de nödvändiga förändringarna av de nuvarande bestämmelserna i fördragen.
Vi får dock inte nöja oss med att bara inrätta detta mycket prisade organ.
Vi får inte glömma bort att Occar – ett gemensamt organ för samarbete i fråga om krigsmateriel – fanns redan före detta.
Detta organ har dock, åtminstone vad jag vet, aldrig varit särskilt aktivt, eftersom det inte har förfogat över de minimala gemenskapsmedel som krävs för att det skall vara effektivt.
Mina damer och herrar, vi måste vara medvetna om – särskilt ni i budgetutskottet – att vi omedelbart måste börja fundera över dessa frågor om vi vill komma någon vart med detta, och ändra budgeten för 2004 för att ta med de belopp som krävs för att organets verksamhet skall komma igång.
Vi får inte heller glömma bort att ge vår höge representant de resurser han behöver för att agera, eftersom det är han som enligt rådets förslag kommer att ha ansvaret för detta organ.
Herr kommissionär!
Det gladde mig att höra att ni, precis som vi, är övertygad om att det är nödvändigt att prioritera forskningen på det här området och att det kanske är på den nivån som vi bör genomföra det slags pilotprojekt som ni talade om.
För att ge vår utvidgade union den plats som vi förväntar oss att den skall ha på den internationella arenan måste unionen slutligen få de resurser som krävs för att den skall kunna agera.
Som vi har sagt måste vi därför utnyttja medlen bättre, men vi kommer också helt klart att behöva satsa mer pengar.
Det är inte lätt för de politiskt ansvariga att erkänna denna sanning, särskilt inte vid en tid som denna, när det är så svårt att balansera budgeterna.
Jag vill därför ta detta tillfälle i akt och hylla modet hos föredraganden och alla ledamöter av utskottet som har stött detta betänkande genom att nedteckna eller enas om att många medlemsstaters hårdnackade vägran att öka sina försvarsutgifter riskerar att äventyra Europeiska unionens försvarskapacitet och till och med samordningen av unionens agerande i Nato.
Herr talman, herr kommissionär!
Som jag har sagt tidigare här i kammaren, låt oss inte glömma bort det gamla franska ordspråket om att spara in på fel ställe, som var allmänt spritt i det förrevolutionära Frankrike: inga pengar, inget Schweiz.
